- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
565

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Det danska måleriets guldålder. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det danska måleriets guldålder

stora landskap från 1840-talet. Fullt
realiserat blir Höyens nationella
program i arbeten som Jörgen Sonnes
dukar med rågblonda danska krigare, vilka
storma fram genom höga sädesfält
(Slaget vid Fredericia, Konungens samling,
Stockholms slott) eller med de sjuka,
som vänta vid den heliga källan i den
ljusa midsommarnatten (Statens Museum
for Kunst), i verk som Vermehrens bild
av den ensamme fårherden på den
jylländska heden (därsammastädes).

I olikhet med förhållandena inom det
holländska 1600-talsmåleriet, där
konstnärerna åtminstone under storhetstiden
icke gjorde längre resor än de få milen
mellan de olika konstcentralerna, var det
obligatoriskt för de unga danska
målarna att som avslutning på utbildningen
företaga en flerårig utländsk studieresa,
vilken så gott som undantagslöst hade
Italien till mål. Det kan knappast
förvåna att en del av dem genom att de
på så sätt kommo ut i en rikare miljö,
genom att de ställdes inför en storslagen
natur, ett övermåttan pittoreskt och
eldigt folkliv, genom att de fingo göra
bekantskap med det största inom alla
tiders konst och genom att de
påverkades av kamrater från andra skolor,
gjorde avfall från den uppfattning om
konstens mål och medel de insupit i
Eckersbergs stillsamma atelier. Så var
förhållandet med Christen Köbke, som
aldrig hämtade sig riktigt från den schock,
Italiavistelsen gav honom, så med
Vilhelm Marstrand, vilken med sitt saftiga
temperament och sin vingade fantasi
aldrig var en riktigt trogen lärjunge av
Eckersberg, och så med några andra,
som förgapade sig i det italienska
folklivets hetsiga rytm. Det är snarare ägnat
att förvåna, att flertalet av de
Eckers-bergska eleverna trots allt vad de
upplevde i Södern icke bytte bort den
grundsyn på konsten de tillägnat sig under

ungdomsåren hemma. De målade
Colosseum ungefär som de målat Rosenborg,
och när de efter hemkomsten ställdes
inför en porträttuppgift utförde de sitt
arbete med något av mästarens närsynta,
detaljerade realism, glömska av alla den
nya konstens idealiseringskrav. Den fond
av gestlös patriotism, som de alla buro
i sina hjärtan, hjälpte dem att göra sig
till herrar över trycket av de små
förhållandena därhemma, vilket var dubbelt
kännbart för den som nyss levt i
Söderns överflöd av sol och färg.
Marstrand, som annars var rebellen när det
gällde »Fædrelanderiet», var outtröttligt
verksam för att förmå Romakamraterna
att återvända till Danmark, som ensamt
hade rätt till deras gärning.

I Höyens konstpolitik ingick även en
strävan att söka i görligaste mån minska
de farliga Italiaresorna. »Veien, der förer
til Orangernes Hjem, er ulige bredere
og bekvemmere end den svagt betraadte
Sti, som förer over den jydske Hede
eller mellem Norges og Sveriges Fjælde»,
heter det i den av honom författade
inbjudningen till stiftandet av »Selskabet
for nordisk Kunst». Lundbye berättar
i sina brev om hur han länge gick och
gruvade sig för att meddela sin
beskyddare Höyen sin avsikt att söka ett
resestipendium och hur han, när han
äntligen kom sig för därmed, erhöll svaret,
att han härigenom skulle bliva ett lätt
byte för den förste, som han kände sig
tilltalad av, en Düsseldorfare eller en
Münchenare. Beträffande Lundbye
besannades icke Höyens farhågor. Han
förblev en av de trognaste.

Enhetligheten inom det äldre danska
1800-talsmåleriet, vilken vi redan
konstaterat beträffande motivval och
uppfattning av motiven, sträckte sig även
till det rent formella. Eckersbergs
detaljkära, obeslöjade form är tongivande
icke bara för det skede, som samman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free