Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ett praktverk om lapparna. Av Axel Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Klinckowström
lyckligtvis framförallt originalteckningar,
så i färg som i svart-vitt, återgivande ej
blott de etnografiska föremålen själva, utan
även, där det behövs, fasthållande och
förevigande dem i deras inbördes läge i
ett visst givet ögonblick, som till exempel
bohagets fördelning på raiddons olika
klövdjur eller slädar (sid. 89 och 121),
anordningen i kåtan (sid. 149, 169 och 182)
o. s. v.
Att flertalet av dessa teckningar och
akvareller, bestämda som de äro att
illustrera ett rent vetenskapligt arbete, mer
bära vittne om sin upphovsmans skarpa
iakttagelseförmåga och säkra tekniska
kunnande än om de artistiska egenskaper, som
sen länge tillbaka skänkt honom ett namn
inom den svenska konsten, är något som
väl knappast behöver påpekas — det hör
så att säga till saken. Stundom händer
dock att även här forskaren för ett kort
ögonblick får vika för den skapande
konstnären, vilken, liksom för att sträcka på
vingarna, ett slag slår sig lös och skänker
oss ett dussin virtuosmässigt uppfattade
rörelsesynteser sådana som »skisserna från
en renskiljning» (s. 68). Ue båda sista
kapitlen (XVI—XVII) ägnas
Karesuandolapparnas andliga odling, konstproduktion,
ornamentik, sägner, religiösa minnen och
övertro, eller rättare de sparsamma —
enligt förf:s uppfattning allt för sparsamma —
rester av dylikt som det ännu ej lyckats
den av Elgström tydligen grundligt
avskydda, livsfientliga Læstadianismen att
utrota. Ossian Elgströms styrka som
forskare ligger otvivelaktigt i insamlandet av
fakta; på detta område idog,
samvetsgrann och begåvad med ett rent av
fenomenalt sinne för detaljer som han av
naturen är, söker han sin like. Endast
undantagsvis, då det gäller ett för honom
så särskilt välbekant område som
ornamentiken, vågar han sig på
sammanställningar, systematisering, tydningsförsök
rörande ursprung och inre betydelse av de
eljest rent sakligt återgivna förhållandena.
Och detta senare är just vad i denna
stund framför allt behöves inom
folkkunskapen. Den etnografiska vetenskapen har
ännu ej trampat ut barnskorna; trots
typologiens på många håll storslagna
landvinningar, har den ännu långt kvar till bota-
nikens, zoologiens eller geologiens höga
ståndpunkt. Den är alltjämt ännu i stort
sett en rent deskriptiv vetenskap,
huvudsakligen, liksom för hundra år sen hennes
längre hunna systervetenskaper, inriktad på
ett rent objektivt insamlande av fakta och
föremål, och detta med rätta, ty i motsats
mot vad fallet är på flertalet andra
områden finnes här periculum in mora, fara
i varje om än aldrig så kort dröjsmål.
Som en skummande, av inga dammar
och hinder hejdad allförhärjande springflod
bryter den allt förflackande västerländska
maskin- och fabrikskulturen fram över det
ena området efter det andra, överallt på
sin väg kvävande och förintande det
nationellt säregna, det för naturfolken
egendomliga. Än här, än där på skyddade,
tillbakablivna ställen återstå ännu små öar,
enstaka oberörda spillror av det
ursprungliga; mindre och färre för var dag, var
timme som går, kämpa de en hopplös
kamp mot den stigande flodvågens virvlar.
Här är det som det för den samtida
etnografiska vetenskapen gäller att räddande
ingripa, samlande och för kommande tid
bevarande allt vad nu i elfte timmen
samlas och räddas kan. Att under dylika
förhållanden det i högre mening
vetenskapliga bearbetandet får uppskjutas till en
kommande tid ligger i sakens natur — man
kan inte samtidigt som man håller på att
rädda tavlorna i ett brinnande konstgalleri
sätta sig ned och skriva en konsthistorisk
uppsats över samlingen i fråga. Som ett
led i denna över hela jorden i innevarande
stund bedrivna räddande verksamhet,
syftande att åt ett kommande släktes
forskningsarbete bärga så mycket som möjligt
av allt, som rör naturfolkens liv och
odling, är det vi ha att betrakta och hedra
Ossian Elgströms nitiska och oegennyttiga
forskargärning uppe i våra lappmarkers
ultima Thule, på samma gång som vi ej
kunna undgå att skänka allt erkännande
åt den avundsvärda, halvt hypnotiska
övertalningsförmåga, som sätter honom i stånd
till att under ekonomiska vargatider som
de närvarande förmå det ena efter det
andra av våra ledande förlag att våga sig
på utgivandet av dyrbara praktverk, lika
solida till sin utstyrsel som gedigna till
sitt innehåll.
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
