Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om det svenska rikstelefonnätet. Av Herman Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H erman Ry din
nästan tycka, att han skulle ha gjort
sin blivande uppfinning en större tjänst,
om han i stället slagit sig på att lära
människorna tala, d. v. s. tala tydligt.
Emellertid inlämnade Bell, som nyligen
avlidit vid fyllda 75 år, den 14 februari
1876, således icke 30 år gammal,
ansökan om patent på sin telefon. En
egendomlig omständighet vid tillkomsten av
denna revolutionära uppfinning var, att
två timmar sedan Bell ingivit sin
patentansökan inlämnades en interimistisk
sådan å en nästan identisk apparat av
Elisha Gray. Den av Bell uppfunna
telefonen, på vilken patent beviljades
en månad etter ansökningens inlämnande,
har sedermera till principen undergått
endast obetydliga förändringar.
Till Sverige kom meddelandet om
telefonuppfinningen den 30 september
1876, då Dagens Nyheter innehöll ett
referat av Lörd Kelvins föredrag i Glasgow
efter återkomsten från utställningen i
Filadelfia. Både lekmän och lärde förhöllo sig
här hemma till en början mycket skeptiska
rörande den märkvärdiga nyheten.
Telegrafstyrelsen omnämnde densamma första
gången i sin årsberättelse för 1877 men
fann, att så länge den icke ernått någon
högre grad av utveckling, det icke kunde
vara någon fördel att använda telefonen
inom telegrafväsendet annat än såsom
hjälpmedel vid undersökningar och
reparationer på telegrafledningarna m. fl.
tillfällen, då man från en station behövde
meddela sig med personalen ute på
linjen. Därtill kom den olägenheten, att
ingenting skriftligt förelåg om innehållet
— telegrafstyrelsen erinrade i detta
hänseende om den gamla sentensen »verba
volant, scripta manent».
Redan år 1880 bildades emellertid
Stockholms Belltelefonaktiebolag, och
detta ägde år 1883 en abonnentskrets på
1,205 personer. Sistnämnda år började
Stockholms Allmänna telefonaktiebolag
sin segerrika konkurrens medBellbolaget,
som det efter några år inköpte. Av
intresse för en svensk läsekrets kan vara
att nämna, att vid 1885 års slut stod
Stockholm, vad antalet telefoner
beträffar, främst bland världens alla städer,
ej blott i förhållande till folkmängden
utan även absolut räknat. För en
nutida stockholmare torde de siffror, med
vilka man då räknade i några
huvudstäder, te sig löjligt små. Antalet
telefoner var i Stockholm 4,978, i Berlin
4,248, i London 4,193, i Paris 4,054, i
New-York 3,700 och i Köpenhamn 1,336
eller per tusen invånare resp. 232, 33,
9, 14, 25 och 49 — alltså i Stockholm
232 och i världsstaden London 9 per
tusental invånare.
Vid sidan om några större av bolag
anlagda nät uppkommo i landsorten små
telefonföreningar med synnerligen enkel
administration och avgifter som
bestämdes år för år efter behovet för utgifterna
till lokal och betjäning. Underhållet av
ledningarna besörjde vanligen en var
abonnent för sig. Det hela var således
patriarkaliskt och rätt idylliskt anordnat,
men därigenom fick också telefonen i
Sverige en relativt större spridning än
i de allra flesta länder, och det nya
kommunikationsmedlet blev från första
stund synnerligen populärt — man kan
säga en allmänhetens verkliga egendom.
Härtill bidrog naturligtvis, att telefonen
fick utveckla sig fritt utan att
statsmakterna lade sin, då det gäller praktiska
affärsföretag, alltid byråkrattunga hand
på utvecklingen. Egendomligt nog har
såsom en bidragande omständighet för
telefonens ovanliga spridning i vårt land
anförts även det, att det svenska
språkets ljudbildning passar bättre för
telefonen än flera främmande språk.
Nåväl, dessa små hemtrevliga
telefonföreningar hade sina mycket stora
förtjänster om den allra första utvecklingen,
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
