Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Orrefors och den svenska glaskonstens renässans. Av Holger Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orrefors och den svenska glaskonstens renässans
i större skala började producera glas, voro
Tyskland och Böhmen våra förebilder.
Praktpokaler i tysk-venetiansk eller böhmisk
stil med graveringar i spegelmonogram,
vapensköldar, emblem och porträtt blevo
på modet, och de göra ali heder åt vår
dåtida svenska glastillverkning. Även
under 1700-talet följdes utländska mönster,
varvid mot slutet av århundradet
engelsmän och fransmän blevo de förebildande
med den nu modern vordna djupslipningen
i huvudmotiv och variationer. Ju längre
det led in på 1800-talet dess klumpigare
och tyngre blevo typer och dekor, och’ så
är man uppe i den verkligt banala 60—
8o-tals-produktionen. Under
adertonhundratalets senare del — den mörka perioden i
nyare tidens konstindustri, då allt
förflackades och förfulades och då sinnet för den vackra
bruksvaran var liksom bortblåst —
genomlevde även glaskonsten en svår period av
livlöshet. Det var djupslipningens förlovade tid,
djupslipning på monstruösa skålar, fat och
urnor, på små assietter och späda glas i vitt,
grönt och rött. Glasets renhet och ytliga
skimmer blev huvudsaken. Blixtrande kallt
och opersonligt i form och dekoration
massproducerades och misshandlades den
vackra materian, en banalisering tog
överhand, vilken den stora publiken ej hade
förmåga att reagera mot och som så helt
fick fast fot, att sjukdomen på långt när
ej ännu är överstånden. Vanan är som
bekant halva naturen, och det fordras energi
och tålamod hos förkämpar för
konstnärligare synpunkter att söka få en ändring
i de rådande förhållandena.
Men reaktionen måste ju komma, och
den kom också. Tiffany i Amerikafl Gallé
i Paris voro, jämte rörelser inom Tyskland,
Österrike och England med strävanden att
komma ur den gamla trampkvarnen av
slentrianartad konstindustri, tecken på att
andra tider randades. I Venedig hade
intresset för stadens gamla glaskultur på nytt
väckts till liv, och t. o. m. under den
verkliga dekadanstiden på 70-talet framkommo
vid Clichybruket i Frankrike typer av på
traditionen byggda nobla former.
Gallés konstglas, unika pjeser i
över-fångsteknik, d. v. s. i två skikt efter
egyptisk-alexandrinsk förebild, voro för den
moderna tiden något alldeles nytt, och de
gjorde furor. Ehuru i våra ögon ofta för
naturalistiska i val av dekor, hava de glas,
gamle Gallé själv utförde och signerade,
genom sällsynt vackra färgnyanser och en
mästerlig behandling av ytan kommit att
intaga en särställning bland alla moderna
Överfångsglas, och de skola säkerligen kva-
Graverad skål av Hald. /9 1 9.
I Nationalmuseum.
so/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
