Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från faraonernas land. En litteraturöversikt. Av Ernst Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr å n fa r aonernas land
egenart. Han visar på förekomsten av en
stilutveckling som i mångt och mycket
påminner om högrenässansens övergång till
barocken. Överallt visar skildringen, att den
är buren av egna iakttagelser och intryck.
De bokliga studier som dessutom ligga
bakom framställningen ha tjänat till att ge
mera fyllighet åt bilden. Egypten är världens
konservativaste land. Livsförhållandena där
ha på 6,000 år förändrats kanske mindre
än annorstädes på 1,000. Visserligen ha
först kristendomen och sedan islam
efterträtt tron på Osiris och Isis och de andra gamla
gudomligheterna, men själva livsformerna
ha förblivit desamma. Nilens rytm behärskar
fortfarande landet, och öknen innesluter den
trånga dalen på båda sidor lika nära som
på pyramidbyggarnas tid. I naturens ram,
som Strömbom skildrar med en konstnärs
känslighet och en diktares pregnans,
sam-manslutes bilden av det forna och det
moderna Egypten till en stor helhet, som får
sin idylliska avrundning i det sista kapitlets
rofyllda glidande på Nilen under en nubisk
vår. Författarens starkt personliga stil
ansluter sig smidigt till de olika avsnittens
innehåll och suggererar något av den
stämning som landet och dess konstverk väcka.
Konsthistoriker göra gärna böcker utan
text med bara bilder. Om texten icke bjöde
på så mycket fängslande skulle man kunna
hoppa över den och endast hänge sig åt
betraktelse av bilderna. Man skulle få en
njutningsrik stund med dem och på samma
gång lära sig mycket om Egyptens både
konst och natur. Utstyrseln, som präglas av
Akke Kumliens säkra smak, ställer boken
i främsta ledet av årets produktion.
Det egyptologiska intresset i Sverige
har väl aldrig stått på samma höjd som i
år, då det stora upptäckterna i
Konungarnas dal vid Thebe verkat stimulerande.
Annars torde intet europeiskt kulturland
bjudit på så dålig jordmån för egyptologien,
trots enstaka forskares betydande insatser.
Bland Europas egyptologer nämnas
fortfarande svenskarna Åkerblad och Piehl med
aktning. Den förre var ju den av alla
Cham-pollions föregångare som nådde längst vid
tolkningen av hieroglyfskriften redan 20
år före den store fransmannen. Han fick
dock här i Sverige ej på länge någon
efterföljare. Emellertid inkommo på olika
vägar i landet en del egyptiska minnes-
märken, som till största delen hamnade i
Nationalmuseum. När detta på 1860-talet
ordnades i sina nya lokaler, blevo även de
egyptiska samlingarna föremål för
katalogisering, men för detta ändamål måste en
främmande forskare inkallas, och samma
åtgärd vidtogs av Richard Bergh under
planläggningen av hans omdaningsarbete.
Under Karl Piehls livstid såg det ut som
om Sverige skulle få en stam av
vetenskapligt skolade egyptologer. Genom hans levande
intresse och sakkunniga samlarverksamhet
riktades Nationalmuseum med ett antal
monument från Egypten, och i Uppsala
grundades Victoriamuseet för egyptiska fornsaker,
som sedan några år tillbaka väckts ur den
dvala vari det sedan Piehls död råkat.
Den filologiska bearbetningen av det
sålunda i Sverige hopbragta materialet
utfördes, enligt vad fackmännen påstå, med
stor omsorg och skarpsinne av Piehl, men
det blev honom ej förunnat att samla de
konstnärligt betydelsefullaste föremålen i en
värdigt illustrerad publikation. Licentiat
Pehr Lugn har nu i sina »Ausgewählte
Denkmäler» på vackra ljustrycksplanscher
givit oss ett urval av de vackraste eller på
grund av bildernas innehåll mest betydande
minnesmärkena från faraonernas land. Man
finner där till sin överraskning att Sverige i
Uppsala äger ett så förnämligt egyptiskt
arbete som det lilla kvinnohuvudet från
pyramidbyggarnas tid. Det är av svart basalt och
föreställer en äldre kvinna med den från
denna tid kända runda ansiktstypen: Pannan
är bred och låg, kinderna köttiga och den
fasta blicken klar och bestämd. Det är ett
gott exempel på denna den äldsta klassiska
stilen i hela konsthistorien. Det skulle pryda
sin plats i vilket stort museum som helst. De
andra planscherna bjuda på en omväxlande
rad av monument: friskulpturer i stor och
liten skala, reliefer och mumiekistor med
intressanta bilder. Den korta texten till
planscherna ger alla för lekmannen som
fackmannen nödvändiga upplysningar i koncis
form.
Författarens nya arbete om Egypten i
fynd och forskning vill giva redogörelser
för några av de för den nutida
egyptologien viktigaste upptäckterna och
grävningarna. Kapitletom hieroglyfskriftenstolkning
genom Champollion år 1822 och hans
föregångares, bl. a. Åkerblads verk, utmärker
sig för en klarhet i framställningen av det
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
