Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några blad ur de engelska birgittinernas historia. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några blad ur de engels ka bir gittinernas historia
Men om också Syon, genom de engelska
konungarnas inflytande, förmådde bevaka
sina intressen vid påvestolen vida
kraftigare ån Vadstena, så spårar man ändå
alltjämt det andliga sambandet inte bara
med Rom utan ock med moderklostrets
värld. »S:t Bridget of Sweden» skymtar
ännu på ett och annat senmedeltida
engelskt altarskåp. I Kenn’s kyrka, en styv
mil från Chudleigh är sierskans bild fullt
tydlig. Skriftrullen, inspirationsduvan och
helgonrundeln kring furstekronan göra det
omöjligt att förväxla henne med den andra
S:t Bridget — eller S:t Bride, som hon
ofta kallas —, det keltiska jungfruhelgon,
som sjömännen dyrka och som redan före
vår Birgittas födelse och namngivning
fanns inskriven i det norska kalendariet.
I Wolborough (nära Newton Abbot)
har overkalkningen gjort konturerna
suddiga, men situationen är ändå tillräckligt
klar för identifikationen av den svenska
Birgitta. Den vittberömde
oxfordteologen och encyklopediförfattaren Thomas
Gascoyne (1403—1458) skrev själv ett
Birgittas Leverne och nämnes även i
samband med Karins och magister Olavus’
biografier. Regeln och liturgien är ju
densamma som i Sverige.
Det är roligt att jämföra
översättningarna till de respektive folkspråken.
Tilläggen till regeln innehåller i ett engelskt
manuskript bl. a. teckenspråket för de
tysta timmarna. När man föreställer sig
att t. ex. senap återges så här: ’håll
näsan i övre delen av din högra hand
och gnid den!’ eller att mjölk tecknas så
här: ’drag vänstra lillfingern som när
man mjölkar’ — vidlyftigare gester att
förtiga —, så undrar man inte på att
listan åtföljes av en liten förmaning att
ej missbruka dessa pantomimer, (»ffor
ofte tyrne möre hurteth an evel sygne
than an evel worde and möre offence it
may be to God.») I den engelska
kommentaren till Jungfru Mariæ Ortagård
Birgittabild från
altar-s kåpe t i K e n n.
(The Myroure of Oure Ladye, utg. av
J. H. Blunt) finns i anknytning till
söndagssekvensen »Tota pulchra» en lång
astronomisk information om himlakropparna,
som alldeles saknas i den svenska.
(Änskönt Syon Abbey vid tiden för
manuskriptets avfattande har livlig kontakt med
sin tids lärde, är världsbilden med alla
sfererna den typiskt medeltida.)
Syon var känt inte bara för rikedom,
utan framför allt genom fromhet och
lärdom. De stora utgiftsposterna på
glasögon och pergament antyda ett flitigt
bokskrivande. Man står i förbindelse inte
endast med Oxfords lärdomsljus, utan
synes ha haft ännu livligare förbindelse
med Cambridge-universitetet (som år 1493
får i present 20 ekar av Syons abbedissa).
Och i humanismens första tid röjer
bibliotekskatalogen bland de 14,000 banden
en hel del grekiska och romerska auktorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
