Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - J. A. G. Acke. Av Yngve Berg - Heden og Fyrren. Af Harry Søiberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. G. Acke
en åkerfräken gav honom idén till en ny
kolonnform. »Livet är så vackert och rikt
och underbart», sade han mig en gång.
»Jag har aldrig tråkigt.» Tillvaron var för
honom fylld av mystik och skönhet, och
konsten var den höga och gudomliga leken.
Följande arbeten av J. A. G. Acke hava varit återgivna som planscher i Ord och Bild:
1898 Z. Topelius och hans barnbarnsbarn, teckning; 1904 Spegelbild, oljemålning; 1907 Tor
Hedberg, oljemålning (även 1912 sid. 159); 1912 Vaxholms seniorlag, oljemålning, och Skalden,
oljemålning. Såsom textbilder hava återgivits: 1899 Sjöjungfrur och hajar, tapetmönster sid. 275;
1900 Nattdagg och solstrålar, pannå sid. 623, 624; 1905 Matsalsmöblemang sid. 33—35; 1909
Förslag till konstutställningsbyggnad (med text av Acke) sid. 367; teckningar till uppsatser,
berättelser och dikter i Ord och Bild 1898 sid. 3—8; 1902 sid. 355—368; 1903 sid. 141, 1904 sid.
324—327 och 667; 1907 sid. 19 och 391; 1909 sid. 43.
Heden o g Fyrren
Af Harry Søiberg
DAG gik en Dreng og en
Pige ud for at samle Vibeæg. De
havde hjemme i et af
Udbygger-stederne, der laa ved den
vestlige Rand af Heden med smaa nybrudte
Agerfelter sprængt ind i den vildsomme
Egn. De fulgte et Hjulspor, der spredte
sig ud til Moser og Tørvegrave.
Han gik forrest med en Kæp i
Haanden og slog til Lyngtoppene og
Graarisene, der stod med lodne sølvgraa
Skud. Nu og da fløjtede han en Strofe af
en Vise, men uden Lystighed og med
et Ansigt, der var rolig som paa en
Månd. Men i hans lyseblaa Øjne skinnede
Dagens Lys og røbede hans Glæde.
Hun gik i Hestgangen mellem
Hjulsporene, hvor det var let at træde, da
Lyngen stod høj og grenet i mange Aars
Vækst. Paa Armen bar hun en Kurv flettet
af Pilekviste. Hendes Øjne var fremme
G
hos Broderen. Hver Gang han slog til
Lyngtoppene, bevægedes hendes Træk.
Og hun lyttede til hans Fløjten med en
Mine, som gik hun og nynnede Melodien
med i sine Tanker, medens hendes Fødder
trippede afsted for at følge, liden og
spinkel, som hun var.
Ude fra Vesten kom store Kloder af
Skyer drivende og kastede deres Skygger
over Heden i jagende Flader, saa det
var, som Dagens Lys tændtes og sluktes.
Naar de jog dem forbi, saa hun Vinden
løbe over Lyngen i glitrende Striber med
et Pust af Kolighed.
Hendes Blik gled fra Broderen og
fulgte Lyset, der svang sig ud over det
flade Land flammende i hver Busk.
Medens Skyggen faldt over hendes Ansigt.
Til Solen igen øste sin Varme ned. Da
gik hun med røde Kinder og smilende
Mund og syntes glad med det samme.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
