Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kallimachos. Några randanteckningar till Wilamowitz-Moellendorffs nya bok. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ka llimachos
kraft och fruktbarhet. Han skriver
hymner till Delos’ gud, till Artemis och till
Pallas. I Hekale — ett motiv som till
sist Per Hallström upptagit —
skildrar han en bekant idyllisk episod ur en
attisk lokalsaga. Theseus’ kamp mot
den marathoniska tjuren lämnade stoffet,
men Kallimachos har skjutit den i
bakgrunden. Skildringen av hjältens besök
hos den gamle Hekale var diktens kärna.
Två fragment äro bevarada. Det ena, på
en florentisk papyrus, för oss in i det
samtal, som Theseus har med Hekale, när
han drager ut i striden. Det andra och
omfångsrikare, bevarat på en trätavla i
Wien, skildrar hjältens segerrika
återkomst jämte ett långt, helt barockt
samtal mellan kråkorna.
Till denna tid hör också Kallimachos’
största och genom innehållets rikedom
verkningsfullaste dikt, Aitia. Nya
papyrer, framför allt från Oxyrhynchos,
den moderna papyrusforskningens
kanske allra rikaste fyndgruva, ha förskaffat
oss en ojämförligt fylligare bild av denna
diktcykel än vi tillförne ägde. I brokigt
virrvarr berättar den om olika
gudasagors, kulters och bruks upphov.
Mångårig materialsamling och utarbetning
hade verket krävt, och det är
boklärdom, som satt sin prägel därpå. Studier
utgöra den upplevelse, som fann sitt
nedslag i dikten; studerlampans doft
ligger över det mesta. Hur Aitia verkat
såsom helhet, kunna vi icke säga, men
upptäckten av ett par sammanhängande
stycken blev dock en glädjande
överraskning. Det mest anmärkningsvärda
är, att diktaren åter och åter träder fram
med sin egen person såsom berättare
och använder detta medel till att undgå
entonighet i sin framställning. Och detta
den egna personens framträdande
motiverar han med den berömda, av
romerska skalder sedermera efterliknade
prologen. I den skildras, huru Kallimachos
i drömmen ryckes bort från Libyen till
Helikon, där en gång Hesiodos vigts till
skald. Här får nu också Kallimachos av
Muserna uppdrag att förtälja de gamla
Si
Ptolemaios den andre och Arsinoe. S a r d o n y x k am è. Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
