Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Romarhandeln och runorna. Vår skriftkonsts ädla historia i nytt ljus. Av Arthur Nordén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R om ar hande ln och runorna
Vår skriftkonsts äldsta historia i nytt Ijtis
Av Arthur Norden
Otto von P’riesen: Rö-stenen i BoJmslä?i och runorna i Norden utider folkvandringstiden.
Uppsala universitets årsskrift 1924.
befanns innehålla den näst längsta av alla
inskrifter med de äldre runorna, som är
bekant (66 runtecken). Prof. von Friesen
synes tolka den ungefär så: »Svavar är
svekfullt tillfångatagen (och dödad?).
Stenar ristade. Jag Hrarar satte stenen här
för alla tider.» Han daterar den till
400-talets förra del.
Den omständigheten att ett par ord
-(personnamn och verbform) i denna inskrift
härröra från ett utomnordiskt, västligt
germanområde, ger prof. von Friesen
anledning att ånyo ta upp hela det äldre
run-problemet till ny behandling. Det har skett
i en lycklig stund, ty i det resultat, han
här vinner, sammanlöpa en hel del förut
osammanställda slutsatser från arkeologiens,
myntforskningens och den allmänna
kulturforskningens arbetsfält. Vi se efter denna
nya utredning åtskilligt klarare
runproblemet: de romerska
handelsförbindelserna med Norden såsom det
bakgrunds-givande perspektivet till såväl runkonstens
spridning som till vår uppfattning av
folkvandringstidens namnförråd, den
gotiskklassiska geografiforskningen här uppe o. s. v.
Det är till S. Bugge som det
uppslagsgivande greppet på ämnet återgår —
medan den buggeska sagoforskningen vid
det här laget snarast gör intrycket av ett
system omsorgsfullt sönderskjutna skansar,
visar sig hans runforskning alltjämt kunna
befrukta med bärande uppslag. Bugge
återförde runskriftens uppkomst till goterna vid
Svarta havet, men dess spridning upp
genom Tyskland mot Norden tilfskrev han
en annan nordisk stam, herulerna, som
omkr. 300 e. K. bodde vid goternas
CY9AG TROR MIG kunna
framlägga ett antal resultat, som
ställa runornas äldsta historia
i Norden i en i väsentliga stycken
annan belysning än den, i vilken man
hittills varit van att betrakta den — detta
är tesen i den betydelsefulla nya
avhandling, som prof. Otto von Friesen i
paralelli-tet till sin stora monografi »Rökstenen»
betitlat »Rö-stenen». Detta är två stenar,
som bägge utgöra fundament i det fattiga
arkivmaterialet från vår äldsta litterära tid.
Rö-stenen, förut obekant för forskningen,
upptäcktes för några år sedan på en ö i
havsbandet utanför norra Bohuslän och
Fot. Rahmn. Malmö.
Otto von Friesen.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
