Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Konstnärsliv i Stockholm. Ungdomsminnen av Anna Cramér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna C r amér
Malmström stod vid denna tidpunkt
på höjden av sitt konstnärskap, och
betydande arbeten utgingo alltjämt från
hans atelier. Hans färg karakteriserades
då av det rika gyllene djup, som så väl
passade hans skaplynne. Målningar sådana
som »Kung Heimer och Aslög», »Kung
Sverres tåg till Norge med Birkebejnarna»
och kanske främst hans »Bråvalla slag»,
den framställning av detta ämne som
nu finnes i Stockholms Stadshus, vittna
därom. Till denna tidpunkt höra även de
många intagande barntavlorna med
soliga friluftsmotiv: »Väva vadmal», »Sista
paret ut», »Trollskrinet» och icke minst
modellstudierna till dylika arbeten samt
porträttstudier, bland vilka porträttet av
fru Gina Bergstedt f. Kjellberg med rätta
av kännare betecknats som oefterhärmlig
konst.
Den som för första gången inträdde i
Malmströms atelier, frapperades
ovillkorligen genast av den jättestora målning,
som stod snett över ateliern. Det var
den då för ej längesedan uppspända duken
Bråvalla slag». Som alla Malmströms
vänner veta, förblev denna version av
ämnet ända till hans död ofullbordad, då
konstnären aldrig blev nöjd med verket
i dess helhet. Det »Bråvalla slag», som
nu pryder Stadshuset, är ett
ungdomsverk, målat i Paris. Likvisst hade
konstnären ej heller med detta varit tillfreds,
utan blev det av honom en afton »i
bärsärkaraseri» genomborrat med ett
kniv-styng. Hoprullat låg det sedermera alla
åren förvarat på vinden över ateliern.
Det befanns vid hans bortgång skänkt
till Svenska Konstnärernas Förening,
därifrån det många år efteråt på Carl G.
Laurins initiativ blev inköpt för
Stadshuset.
När den, som skriver dessa rader,
såsom helt ung för första gången
inträdde i »de Kulianska rymderna» —
ty »Kulan» hette han, det namnet är
nu historiskt — stod på staffliet en
»Älvalek», en av de olika variationer
han utförde av detta sitt älsklingsämne.
Här var det en tidig morgonstämning
strax före soluppgången, och de luftiga
gestalterna svävade liksom till avsked
kring en ärevördig bautasten. Tavlan var
beställd av en finsk dam, en fröken Malm,
stor konstälskare. Jag minns man tyckte
hon var bra lycklig. För övrigt var ateliern
i hög grad karakteriserad, förutom av
jättemålningen, av de vackra studierna
på väggarna, bland vilka även funnos
några ypperliga kopior efter klassiska
mästare, härliga och lockande även de.
Och så den stilfulla högsätesgruppen
under det höga fönstret, fornnordisk och
karaktärsfull. Över dörren till andra
ateliern hängde en harpa, blott dekorativ
visserligen, men i sanning en ej oäven
symbol i dessa rymder!
Något som särskilt förtjänar beskrivas
är Malmströms utfärder om våren med
sin skola. Hur vi flockade oss omkring
honom, där han med långa steg och
under muntert glam kiev iväg utåt
stadens pittoreska omgivningar, Djurgården,
Haga eller så. Modeller hade vi med oss
att sätta in i landskapet: två pojkar,
»Paltas» och »Traslund». Nu var det
mest akvarellen som var i farten, såsom
lämpande sig bäst för hastiga skisser.
Materialen vi hade med oss behövde ej
vara tunga, själv var Malmström nöjd
med en färglåda av en specieriksdalers
storlek — man tänker härvid osökt
på ordet »Ju större mästare, desto mindre
apparat». Ur de sex små färgerna danade
han sina hänförande stämningsbilder, och
hastigt som sökte han härma ljusets egen
lek. Visade sig den anslagna tonen ej
riktig, så började han genast ett nytt
blad, ty »akvarellen skall gå fort, det är
dess natur», sade han. Stor avsaknad
är det för Nationalmuseum att ej äga en
fullödig samling av Malmströms akva-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
