Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Konstnärsliv i Stockholm. Ungdomsminnen av Anna Cramér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A na Cramer
han kom ända till Konstantinopel och
till Algier, — och sedan veta vi alla
vilken storhet som följde.
Richard Bergh var en konstnärsnatur
av helt annan art. Improvisator var vad
han minst var. Djupt reflekterad, sökte
han alltid vad som låg långt under ytan.
Också beundrade vi Dick ej minst som
teoretiker och lyssnade gärna till hans
tal om valörer och toner. Hans
prisämnesmålning, varmed han tog medaljen,
var »Den danske kung Hans säger till
den lille Gustaf Vasa: nog blir du en
stor man, om du får leva’.» Denna
målning återsåg man i Nationalmuseum
vid Berghs minnesutställning, och man
häpnade över den unge konstnärens fina
uppfattning och hans herravälde över
medlen vid så unga år. Också hade
han ägnat ej liten hängivenhet åt
uppgiften och hade svårt att slita sig
därifrån, och det berättades, att han,
hunnen en bit ner i trappan från det
rum i Akademien han fått sig upplåtet
för arbetet, åter vände om, sprang upp
till dörren och kikade genom nyckelhålet
ännu en gång in på det älskade verket.
Gerda Rydberg gjorde utmärkta
studier och uppnådde ett duktigt
konstnärsskap ; i hennes målning beundrade vi
en synnerlig »must», som det hette, och
det är ännu alltid en glädje att i
hennes dotters, Stina Tiréns, atelier återse
några av dessa hennes ungdoms verk.
Från de senare åren är, förutom hennes
förträffliga illustrationsarbeten, särskilt
att minnas hennes »Vikingen», bilden
av en kraftfull ung man, som från den
höga havsstranden blickar ut i det
lockande blå. För kamratkretsen betydde
Gerda Rydberg dessutom »en höjning
av nivån» även därigenom, att hon var
en verklig skönhet och ägde ett väsen
fullt av friskhet och karaktär. Att
hennes bild ofta spökade i den yngsta
konsten är naturligt; skulle något verkligt
vackert framställas: »Ja, jag gick efter
en fotografi av fröken Rydberg» hette det.
Musiken stod högt i kamratkretsen,
synnerligast på manliga sidan, men livligt
senterad över lag; det är ju en erkänd
sanning, att penselns folk sällan sakna
känsla för tonernas makt. Ofta om
vinterkvällarna efter teckningslektionens slut
hördes någon ropa: »Skynda att kläda
på er, i kväll blir det sång!» Och härligt
klingade då dubbelkvartettens toner i
trappvalvet: »Källan» med sitt vackra
barytonsolo, sjunget av Ivar Nyberg,
prins Gustafs »Vårsång», »Bort i
rymden skyar tåga», där Robert Thegerströms
orgeldjupa bas hördes i solot, liksom
han över huvud var den sammanhållande
kraften i kamratkretsens musik. En tid
fanns också en liten kör av blandade
röster, anförd av Axel Jungstedt, där det
var en glädje att få vara med. Sången
spred för övrigt alltid sin glans över våra
fester. Jag minns särskilt en sådan, den
var i Frimurarlogens hus på
Blasieholmen. Mellan det att dansen tråddes
och sången jublade, uppträdde den nyss
från Paris hemkomne Carl Larsson i
några lustiga cabaret-nummer som
»Madame la lilla Pepita» och som »Monsieur
Trop-Gros» m. fl. komiska figurer. Och
Viktor Andrén, den mångbegåvade
ynglingen, gjorde en hel serie om
snickargesällen, som varit på »Kungl. Opran»
och sett Faust. Han framställde både
»Doktorn och Midfastopelle på Mamsell
Margretas sommarnöje på landet» och
så alla balettflickorna, allt mellan det han
ömsom hyvlade så att det ven om det,
och ömsom bredde ut sitt blå
snickarförkläde och dansade i minnet av alla
balettflickorna.
På tal om konstnärsfester vid denna
tid i Stockholm och inom en vidare krets
än de unga akademielevernas må här
följa några drag från de festliga
tillställningar, vartill professor Malmström varje
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
