Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Från Karl Johan till Karl XV. Några böcker, anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nor dens v an
böcker — både vad innehållet och
gedigenheten vidkommer —- hemma på helt olika
hyllor inom bokvärlden.
En plats för sig intar genom ämne och
framställningsform Uno Branders
skildring av Bernadottes levnad intill den
vändpunkt, då advokatsonen från fransk marskalk
förvandlades till svenske konungens
adoptivson och tronarvinge. Bokens undertitel »en
hjältesaga» förbereder läsaren på, att
stamfaderns antecedentia ej här skärskådas
genom för ändamålet svärtade brillor. Efter
de resultat, den opartiska
historieforskningen fastslagit, torde någon Ehrenrettung
numera ej behövas, men så relativt föga
känd utanför de historiskt intresserades
krets, som Bernadottes insats som
härförare och som administrator i erövrade
provinser varit, bör en påminnelse om den
roll, han med heder utfört — ibland i
skäligen svåra lägen — vara välkommen.
Framställningen är lättläst och sakrik och
kryddas av personbelysande detaljer av
intresse. Liksom författarens fjolårsbok om
Desideria, Bernadotternas stammoder,
illustreras den av en följd porträtt •— några av
dem förut föga kända. De Dahlströmska
fantasikompositionerna — kungamakaren
Mörner inför Bernadotte, dennes avsked
från Napoleon m. fl. — sakna ju allt
historiskt värde och kunde gott ha utelämnats.
*
I professor Carl Hallendorffs Från
Karl XV:s dagar flyttas vi över till svensk
mark och närmare vår egen tid. Dessa
studier utfylla den högst värdefulla och
uppslagsgivande framställning, författaren givit
i det stora samlingsverket »Sveriges historia
till våra dagar», del XII. Byggd på
aktstycken som först nyligen blivit
tillgängliga, tvingar den till en revidering av hit-
tills gängse synpunkter. Karl XV visar sig
i nykter, obarmhärtig belysning, som
visserligen ej överraskar dem, som sett honom
på närmaste håll i levande livet men som
ej stämmer med den populära uppfattning,
som snart sagt ingått i det allmänna
medvetandet. Kung Karl,var han inte den öppna,
vänliga, rakryggiga mannen, som vågade
vara sig själv, som föraktade diplomaternas
smussel och krokvägar och sjöng ut sin
ärliga åsikt, var han inte den folklige
Kalle,-som när han passerade genom
vaktrummet i slottet stack en tuggbuss i munnen
på sina ordonnanser och som vid en
eldsvåda makade undan en gumma med orden
»dra åt helvete, käring!» — kungsord som
gjorde gumman överförtjust. En lysande
företeelse var han, när han i sin stilfulla
husaruniform sprängde fram över gärdet vid
de stora paraderingarna eller då han den
första maj red runt Djurgården i spetsen
för en talrik eskort av prinsar, generaler,
adjutanter och Karl XIl:s
drabanter—pip-rensaren-morianen ej att förglömma. Liksom
Henrik IV blivit kallad den mest franske
av Frankrikes konungar, har Karl XV gått
och gällt för den mest svenske, svensk i
förtjänster och svagheter. Svenskheten var
likväl hos honom i själva verket uppblandad
med en dosis gascogneri, och för dem,
som iakttogo honom på nära håll, kunde
hans älskvärdhet ej i längden överskyla
personlighetens svagheter.
Karl XV som regent belyses med skärpa
i Hallendorffs studier, hans impulsivitet,
rapphet i att fatta beslut och brist på
uthållighet i deras genomförande liksom
bristande förmåga att förutse följderna, med
ett ord hans obetänksamhet och sorglöshet.
Han visar sig här i många olika
situationer, . allt ifrån kronprinstiden, då han
försökte spela en roll i riksdagspolitiken
— hans »lärospån som partiledare» äro
ganska överraskande, framför allt hans
ivriga röstvärvning i järnvägsfrågan 1859 —
och intill hans sista upplevelser. Han var
G. Peyron: Hågkomster från 50 år av mitt liv. Sthlm, Wahlström & Widstrand.
John Georg Arsenius’ minnesanteckningar, utgivna av Nils Erdmann. Sthlm, Wahlström & Widstrand.
Carl Forsstrand: Vid sjuttio år. Minnen och anteckningar från ett växlingsrikt liv. Sthlm,
Hugo Geber.
Gurli Linder: På den tiden. Några bilder från 1870-talets Stockholm. Sthlm, Alb. Bonnier.
Henriette Widerberg: En skådespelerskas minnen i redigering av Ernst v. Wendt. Sthlm, Alb.
Bonnier.
Waldemar Swahn : Den svenska Aspasia. Kring några nyfunna brev från Emelie Högquist. Sthlm
Hugo Geber.
1 06
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:59 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1925/0126.html
