Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Karl Johan till Karl XV. Några böcker, anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
De Geerska trädgården vid Västra Trädgårdsgatan.
kurs i svenska adelns ättartavlor, att
man uppger alla försök att hålla reda på
individerna, och man förstår, att barnen
Wrangel inför de många familjeporträtten
på Sparreholm hàde svårt att reda ut
namnen på »morfars fars första frus första man»
m. fl. ädla skuggor och vördade fäder.
Man har blivit införd i en egenartad värld,
i en exklusiv samhällsklass, en enda stor
familj. En grevinna de Geer gav sin lilla
dotter det goda rådet att hon, när de komma
till Skåne, skall »kyssa alla gamla fruar
på hand och kalla dem för tant, ty vi äro
ju alltid släkt». »Sie sind alle schlecht»,
sade en överste von Essen, som
presenterade en del medlemmar av familjen Platen
för en tysk besökande.
Lugn välmåga och storstilad gästfrihet
råder på dessa skånska herresäten. Där
levdes enligt uppgift ett stilla lantliv, om
det också kunde hända att — som Peyron
berättar — på Wrams Gunnarstorp vid
nyårstiden bordet dagligen dukades för ett
6o-tal personer och ett särskilt barnbord
för inemot 20 —■, underlydande och betjäning
bildade ytterligare fyra olika matlag efter
deras rangordning inbördes. Wrangel
berättar från stockholmslivet, att hans moder
som änka »med jämförelsevis små inkom-
ster» höll sig med kammarjungfru, kokerska,
städerska, tre barnjungfrur och betjänt. Eljes
var två betjänter det vanliga. Utan en
kammartjänare kunde en gentleman med
självaktning ej reda sig. I Henriette
Widerbergs memoarer springa den uppburna
teaterdamens kavaljerers betjänter från morgon
till kväll i hennes trappor med biljetter,
buketter och presenter — ha de inte annat
ärende, så gäller besöket att höra efter,
hur mamsellen mår.
Dessa författare behandla sitt ämne med
naturlig vördnad, de äro inga
tjänstekvinnors söner, som avundsamt och
misstänksamt smygtitta nerifrån in i överklassens
solskenstillvaro, och ingen Figaro ettras över
fördelen av att låta sig födas bland de
privilegierade. Det är en stor mängd typer
och individer man här ser passera förbi.
Hallendorff ger sin i Karl XV-bok en skarp
och som det tyckes träffsäker karakteristik
av Henning Hamilton — man önskade
något i den vägen i det omfattande
persongalleri, minnestecknarna rada upp. Det
händer, att läsaren får intryck av
personanteckningar, avsedda att användas i en
historisk skildring eller i en roman. Man
ville se dessa personer i handling, i
konflikter, som tvinga fram det som ligger
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
