Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några reflexioner om den industriella revolutionen och arbetarrörelsen. Med anledning av en bok. Av Fritz Henriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fritz H enriks s on
ringar och översikter hopfogas utan
tillräckligt organiskt sammanhang, även om
de följa en plan av fortlöpande
skildring. Sådana arbeten behäftas gärna med
tröttande upprepningar, med förvirrande,
godtyckligt valda avbrott i skildringarna,
varigenom vinnandet av en samlad
helhetsuppfattning försvåras. Vidare bortskymmes
ofta det väsentliga av det oväsentliga,
proportionerna förryckas och den
sammanhållande systematiska koncentrationen
saknas. I detta fall skulle man även kunnat
önska att författaren icke blott starkare
låtit bakgrunden till den moderna svenska
arbetarrörelsen framträda utan även infogat
denna på sin plats inom den industriella
revolutionen, av vilken den är en organisk
produkt både såsom nationell och internationell
rörelse. Men till gengäld har författaren
skildrat personer, händelser, stämningar med en
kärlek och detaljrikedom som endast den
vilken själv varit en övertygelsetrogen
med-verkare kan ge åt sin beskrivning, och hans
lätta, flytande, uttrycksfulla stil ger ökad kraft
åt dess medryckande livlighet. Den
återspeglar något av den trosvisshetens styrka och
apostelvärvets oräddhet och intensitet, som
kännetecknar särskilt rörelsens mödosamma
inledningsfas. Författaren säger också, att
»för den som icke själv levat med i den
brusande tid då den primitiva solidariteten låg
som ett nästan religiöst skimmer över
sinnena, är det nästan ofattbart, att den tiden
kunde uträttas så pass stora ting som ändå
var fallet. Men förklaringen låg uti det
martyrskap, som samhällets
självbevarelsedrift med obeveklig konsekvens förlänade
rörelsens föregångsmän. Den blev nästan
en religion, socialismen, och förföljelserna
skapade blott mera anslutning till leden».
Skildringarna återkalla också hos den som
skriver detta i livlig erinran tilldragelser
under denna stormiga period, i vilka han
själv deltog, då den nya förkunnelsens
bärare nästan betraktades såsom fredlösa,
utstötta, som jagades från plats till plats, och
en röd socialist var ett odjur med vilket
man skrämde både små och stora barn.
Det är svårt att tänka sig att denna tid
ligger blott en generation tillbaka, nu då
den man som då dömdes till böter och
fängelse redan för tredje gången är
statsminister i Sveriges rike såsom ledare för
det största partiet i den lagstiftande
församlingen. Så snabbt har förvandlingen för-
siggått, ehuru den skett i jämn
framryckning, utan språng, därvid dock något så
grundläggande som rösträttsutsträckningen
vunnits med stark påtryckning och andra
samhällsgruppers stöd och långa
förberedelser.
Det är emellertid icke här meningen att
gå närmare in på eller resumera detta
arbete om Socialdemokratien i Sverige; vare
det nog att säga, att det säkerligen får en
bestående betydelse såsom värdefull källskrift
och såsom ett kapitel ur den industriella
revolutionens krönika. Det kunde dock
föranleda några reflexioner över
samstämmigheten i den moderna arbetarrörelsens
utvecklingsförlopp i de germanska länderna
i motsats till dess förlopp i andra länder,
liksom i denna rörelses starkare betonade
internationalitet i de förra och framför allt
den politiska arbetarrörelsens större
internationella samhörighet än den fackliga.
Men det skulle föra för långt. Jag skall
inskränka mig till att i anslutning till boken
söka i korthet för jämförelse karakterisera
arbetarerörelsen i de två i olika riktningar
tongivande anglosachsiska industriländerna.
Mot den jämförelsevis lugna och stadiga
tillväxten fram till politisk makt i de
germanska länderna — varvid krigets effekt i
Tyskland ju måste bedömas för sig — står
en ständig splittring och nybildning i de
romanska, som hindrar enhetlig och stadgad
rörelse, samt en trög konservatism i de
anglosachsiska, vilken i det längsta fördröjt
arbetarrörelsens politiska framryckning. I
England framdrev storindustrien den
fackliga arbetarrörelsen långt innan
arbetarmassornas politiska medvetande väckts till
liv. Den fackliga arbetarorganisationen kan
där skåda tillbaka på en hundraårig
utveckling, och under den senare hälften av
denna tidrymd har den i stort sett
försiggått inom samma former som ännu bilda
dess yttre ram. Ända fram mot
sekelskiftet omfattade den så gott som
uteslutande de bättre ställda aibetarna, de
yrkesskickliga inom bestämda yrkesgrenar, som
i regeln kunde räkna på någorlunda jämn
sysselsättning och därför voro i stånd att
åstadkomma stabil organisation. På grund
av denna jämförelsevis tryggade ställning,
vilken ofta övergick från fader till son,
uppstod ett särskilt samhällslager av
industriarbetare, genom tradition, släktskap,
förvärvad egendom och yrkesskicklighet på
il8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
