Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Prins Eugen. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kla s Få hr æ s
medan stafflimåleriet såsom uttryck för
mera tillfälliga stämningar jämförelsevis
förlorar i betydelse.
Anledningen till det dekorativa
måleriets uppsving i början av innevarande
sekel var den segrande demokratiens
böjelse att genom utsmyckandet av skolor
och andra offentliga byggnader göra
konsten till en folkets sak. Det
personliga motivet för prins Eugens upptagande
av denna konstart, som han i Puvis de
Chavannes fresker lärt sig beundra i Paris,
var det kända behovet av vidgade synfält
för en till anlaget bevingad, ehuru mera
receptiv än skapande fantasi.
Förutsättningarna i tekniskt avseende
voro hos konstnären en medfödd talang
att i linjerna på ett klart sätt upplägga
och utreda ett motiv — vidare en säker
smak i valet av färgens förtoningar ■—
och sist men icke minst en i det latinska
blodet medfödd jämvikt och kultur, som
bevarade honom från de förlöpningar
som de flesta andra av våra dekoratörer
gjort sig skyldiga till.
Redan i de utställda skisserna till de
Hagastämningar (1898), som i olja på
väv målades för Operans kungliga foyer,
visade han på ett övertygande sätt sin
kompositionstalang.
Vacker med den djupa glansen i sjön
och den blickstilla speglingen av
Tyresö-fjärdens isola bella var också den 1899
målade ljusa sommarnatten, som längre
fram i större format utfördes för Norra
Latinläroverket.
Men ett steg längre kom prinsen i sin
1902 för samma läroverk målade
»Sommar». Det betydande absidfältet
uppdelas här av ranka, pelarliknande
stammar, vilkas sammanlöpande bladkronor
uppbära den överhängande murkransen.
Det hela verkar som ett tempel, som
med en befriande rymdverkan inåt öppnar
sig till ett elyseiskt panorama över Tyresö
skogar och sund.
Om detta verk utmärktes av ett
klassiskt lynne, så anknyter den
rimfrost-smyckade pilen — skiss till freskomåleri i
Dramatiska Teatern —till japansk konst.
Striden mellan solen och vintern har här
på det skönaste vis förlösts av förtoningar
i blekblått, guld och fosforescerande
grönt, som ha något av den vita
narcissens skirhet och glans.
I de följande dekorationsmålningarna
till Östermalms läroverk och Kiruna kyrka
går prinsen nya vägar. Med några hus
i förgrunden i det ena fallet och en
trädgrupp i det andra är motivet i grunden
detsamma, utgörande en dyrkan av solen,
som för en naturälskare onekligen
framträder som Guds omedelbara profet. Men
prinsen har i dessa målningar tydligen
följt principen att inordna naturbilden
under ett strängare dekorativt linjespel.
Vad motiven beträffar är särskilt
Kirunabildens idé att för vinternattens folk
framställa paradiset som ett naivt
uppfattat solskenslandskap gripande. Men
samtidigt framträder den dekorativa
renodlingen allt för tydligt, och konstnären
stannade så att säga på halva vägen
mellan natur och mönster.
Följdriktigt nog går han därför ett
steg vidare i dekorationerna till det stora
galleriet i stadshuset. Vid framställningen
av motivet, som denna gång är lånat
från den gamla staden med dess torn
och huslängor, har konstnären synbarligen
haft tvenne ledande tankar. Den ena att
vidmakthålla ytplanet ograverat av några
insänkningar i den tredje dimensionen,
som skulle verka som hål i muren. Den
andra att använda sig av kubismen, som
under senare år på hans stafflimåleri utövat
en föga lycklig inverkan, för att rytmisera
det dekorativa mönstret, som till ersättning
för naturbilden avsågs i det nya schemat.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
