Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden. Av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nor dens v an
Nyströms uteslutande av en knölpåk. Signor
Alfredo var ingen hjälte, men den tänkte
han skrämma rövare med. För övrigt var
han klädd i tofflor. Han slog sig i
samspråk med gummor och flickor och fann
sig lika hemmastadd bland dem som ban
varit den gång då han och Strindberg
reste på fördäcksplats från Stockholm till
Köpenhamn. Pauli berättar ett par av de
Nyströmshistorier, som bevarat minnet av
denna enastående typ, t. ex. när han vid
ett nattkvarter fann en »hummer» i sin
säng (hummern var en skorpion). Han
berättar likaledes ett av Julius Kronbergs
många pojkstreck — det om professorskan
R. och den vandrande blombuketten på
skandinaviska föreningen — för övrigt
lägger han ej an på att skvallra om
kamraterna.
De brev från dessa år, som här äro
tryckta, visa, att han redan som ung var
en vaken iakttagare och spirituell skildrare
— dessutom en god stilist redan då. Av
den romerska naturen ger han ett par
stämningsmålningar av stark lokalkaraktär,
exempelvis en sommarnattstämning vid en
gammal villa i Frescati, då den milsvida
kampanjan nedanför »sov under en
sammetsmjuk himmel» och en
mångtusenstäm-mig susning steg från lundar och skogar
— näktergalarnas röster, ett melodiskt brus,
som »var ej som fågelstämmor men som
hela naturens vällustmättade möte med
månskensnattens dallrande silverlek».
Men Pauli inser faran av att fastna i
Rom, där konstnären ej sporras till intensiv
arbetslust och där han lever utanför sin
egen tids konstliv — en fara som långt
förut gamle Södermark insett och som
Scholander påpekat för Ernst Josephson.
För den unge, som sjuder av arbetslust
och längtan framåt, är i längden Rom en
förvisningsort. Han måste hålla utsikten
öppen till det liv, där han finner impulser
av eggande verksamhet. Och
konstnärsynglingen på 8o-talet var inne på rätta
vägen, då han följde det råd Scholander
ett 30-tal år tidigare givit Boklund: »Marsch
till Paris!»
Nu har Rom blivit den moderna
stormakten Italiens huvudstad. Romaren har
blivit italienare,, modellerna i sina brokiga
kampanjadräkter dekorera ej längre spanska
trappan, och i en färghandel frågar
främlingen vad den nuvarande påven heter,
utan att infödingarna i hast kunna ge ett
exakt svar. Tiderna ha förändrats.
Georg Paulis Rom-bok bör vinna en
tacksam läsekrets. Har man vissa
förutsättningar, så läser man den med både nöje
och utbyte.
Georg Nordensvan.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
