Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Shakespeares kvinnor. Av George Gordon. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Strandvarsel. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
George Gordon
och han skall säga er att den som
förbisett den lärdomen, han har i vår tanke
gått miste om Shakespeares viktigaste
hemlighet. Ty om också Shakespeare talar
till hela världen är han dock engelsk till
märgen. Vem helst som läser honom och
förstår honom, han förstår England: icke
endast Englands styrka utan också alla
dess svagheter. Kanske det bästa ordet
för detta är fördragsamhet —
fördragsamhet och frihet. Det är två goda ord
att sluta med.
STRAND VARSEL
Av GUSTAF ULLMAN
Den djupaste tonen slog vågbruset an,
den vildaste glöden på klipporna brann,
och rymden var töckenblå kyla. —
Hon stod som snärjd i mjölonens snår
med fladdrande fläkt i sitt bruna hår,
och ej kunde dräkten skyla
gestaltens vekhet; ögonens natt
med blånande djup en smärta röjde,
och läpparnas löje skälvde matt, —
likt ett höstsolens skimmer det dröjde.
På öde stranden jag hejdad stod.
En brännande svallning drev mitt blod.
Och i vågbruset hörde jag larma
som klangen av nornors och fylgjors kör:
»I denna höstnatt din ungdom dör! —
Människodåre, du arma!» —-
Den bleka mön i ordlöst ve
gled stilla bort över näset. —
»Det var din förspillda lyckas fé»,
suckade stormil i gräset.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
