Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Edvard Lehmann. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Holmberg
garen dog, eller att man skall kunna
bevisa att faktorernas ordning är likgiltig
— vilket den i sanning också kan vara
för den som inte har bruk för faktorer?»
Låt också Baffinsbukten och
kungsljusen vara, säger han; de, som behöva
veta något om dem, ta ändå reda på
det förr eller senare, och fullständigare
än de skulle hinna göra i skolan.
Principen för skolkursernas sammansättning
skall inte vara »överklassens lust att veta
något om allt och ingenting». Man skall
begränsa kurserna till sådant som
kommer den andliga organismen till nytta
och inté försvinner spårlöst så fort det
är glömt; man skall begränsa arbetet till
en rimlig tid, ty det är inte rätt av
skolan att i uppväxtåren inkräkta på
sömnen; man skall inte låta ämnena jaga
och förjaga varandra som vettskrämda
fåglar, som aldrig hinna bygga bo; man
skall låta barnen ha sina intressen och
ynglingarna de egenheter som höra deras
ålder till; man skall anlägga
skolmetoderna i enlighet med barnens natur, som
går ut på aktivitet: då först kan man
också fordra att barnen i sin tur
uppbjuda »sin fulla energi och just
därigenom öka sin viljekraft och duglighet
under arbetet».
Det är Lehmann själv som i detta
arbets-program har understrukit orden om
barnets natur. Den ligger honom om
hjärtat, liksom hela människonaturen i
den skola, som heter livet, och som också
den har sina fastställda kurser, sina
bokstavstroende magistrar och sina läxor,
vars ord vi rabbla. Vad ont i det? »Har
det inte varit sagt, så länge det
överhuvud taget har funnits ord i världen,
att man skall lita på dem?» frågar
Lehmann. Men det har också varit sagt
motsatsen. »Tro ingenting av vad du hör
och bara hälften av vad du ser, säger
folktvivlet, som gör till hälften av med
ögonen, men helt och hållet med öronen.
Och de unga kvinnorna skola inte tro
på männens ord, och männen skola akta
sig för kvinnornas — så har det kloka
omkvädet sjungit, så länge det har
funnits visor om kvinnor och män. Ty
’munnens bekännelse är full av svek’, vare
sig den bekänner sin kärlek eller sin
Gud. Och i de lärdes värld, som är
fjärran från de älskandes bekännelser och
ibland också från de troendes, där ljuder
förmaningen lika stark mot att svära på
mästarens ord — in verba magistri jurare.»
Från ord till formler och från
formalitet till uniformitet — det är en linje
i den moderna kulturutvecklingen som
Lehmann synes frukta. »Samma
frack-klädda kypare i alla länder, samma
matsedel, samma innehåll i tidningarna . . .
människor som alla tänka och tala,
uppträda och agera på samma sätt, med
riksdagar och partier, socialister och
militarister, likt tallösa flockar av markattor,
som alla göra efter varandra och som
bliva löjliga icke just genom detta
efterapande — ty det är människors sätt
såväl som apans — utan genom den
orubbliga övertygelse, som varje flock för sig
hyser, att den är något helt annat och
uppför sig helt annorlunda än alla andra.»
Och i den sublimaste av sina många
bilder samlar Lehmann sin personliga
åskådning inte bara av skolan, utan också
av livet, inte bara av pedagogik, utan
också av politik och religion. »Ha vi
inte alla gått igenom den stora
kopiepressen?» frågar han. »Ha vi inte alla
bokstavsmärket bränt in i oss, det som
förr i världen var slavars kännetecken ?
Ja äro vi inte ■— de flesta av oss —
klädda som dessa de fattigaste barnen i
London, som inte ha annat än tidningar
att skyla sin 7iake7ihet medré
4-
Och ordet var Gud — heter det, men
så är tydligen inte Edv. Lehmanns me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
