- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofjärde årgången. 1925 /
214

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ett Marockominne. Ur dagboksanteckningar under resa i Algeriet och Marocko. Av L. Sparre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L. Spcti’re

Spanien har ännu ej lyckats övervinna
rifkabylernas sega motstånd på den norra
kuststräckan. Fransmännen hava däremot
varit lyckligare i sina bemödanden att
sprida säkerhet och ordning i det stora
område, vilket omfattande det övriga
Marocko har ungefär samma ytinnehåll
som deras eget land. leke mer än 14 år
hava förflutit sedan mordet på doktor
Mauchamp i Marrakesch och överfallet
på fem franska arbetare i Casablanca
1907 gav Frankrike anledningar att
direkt ingripa i de marockanska
förhållandena, och redan färdas man obehindrat
och tryggt i hela det av fransmännen
sedan fördraget i Fez 1912 behärskade
området, med undantag kanske av de
vildaste och otillgängligaste trakterna i
Atlasbergen och deras utgreningar. Största
äran och förtjänsten av Marockos
gryende blomstring tillkommer den franske
generalresidenten därstädes, marskalk
Lyautey, vilken med beundransvärd
kallblodighet och mod under
världskrigets svåraste år lyckades icke blott åt
sitt land bevara de redan vunna
resultaten, utan även utveckla och befästa
det franska inflytandet. Detta får icke
minst tillskrivas den takt och upplysta
intelligens, med vilken denne ovanlige
och högt begåvade man förstått att
vidmakthålla och förbättra det goda
förhållandet mellan marockanerna och hans
egna landsmän.

Lockade av de beskrivningar om det
underbara landet i väster vi under vår
resa i Algeriet hört, beslöto min hustru
och jag att taga vägen hem över
Marocko. Att komma in i landet österifrån
var ej ännu 1921 så alldeles enkelt, om
man ej ville för en hög penning
viljelöst överlämna sig åt Compagnie
Trans-atlantique och medfölja de stora
bilkaravaner, som detta bolag månatligen
anordnade för att föra nyfikna turister, mest
engelsmän och amerikanare, hastigt och

21

bekvämt frän Alger till Rabat. Efter detta
lyxsamfärdsmedels eliminerande återstod
blott att använda den militära
smalspåriga bana, som från Oudjda var byggd
av fransmännen fram till Taza på den
stora stråkväg, »Trik-es-Solten»,
kejsar-vägen, vilken här ovan omnämnts. Sedan
förhållandena numera ansetts tillräckligt
fredliga, hade banan tillfälligt upplåtits
för civiltrafik. Det gick tvenne tåg om
dagen, ett expresståg bestående av ett
slags motordressin och ett blandat,
medförande en passagerarvagn och ett antal
öppna lastvagnar. I det förra hade man
på grund av utrymmesskäl ej rätt att
medtaga mer än en liten handväska, som
kunde hållas i famnen eller ställas under
bänken. Då vi ej riskerade att låta vårt
bagage bestående av en koffert och flera
mindre kollin göra resan på egen hand
med det blandade tåget, bestämde vi oss
för att medfölja detta, vilket
nödvändiggjorde ett nattligt uppehåll under vägen.

Till Oudjda, den första stationen på den
marockanska sidan, kom man bekvämt
med ett vanligt tåg från Alger över
Tlemcen, en vacker stad i en målerisk
bergstrakt. Oudjda är en stad på över
20,000 invånare, grundlagd av berber
994. Intagen av fransmännen en första
gång 1844 efter Abdel-Kaders
besegrande, erövra de densamma för tredje
gången 1907 och upprätta där en
militär bas för övervakande och bekämpande
av den upproriska och krigiska
Beni-Snassen-stammen. Staden består numera
av den gamla av murar omgivna
»me-dinan» och en i stora linjer planerad
men t. v. endast sparsamt bebyggd
nystad, som går en hastig utveckling till
mötes på grund av sitt läge och sin
egenskap av förmedlare av det allt
livligare utbytet av handelsvaror, boskap
och åkerbruksprodukter mellan Algeriet
och Marocko. Frånsett det intresse den
uråldriga stadsdelen erbjuder, mötes man

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1925/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free