Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
som blivit rika av den handeln». Det är
en episod som kommer en att undra om
det icke snarare legat för Hilma
Angered-Strandbergs realistiska begåvning att
behandla sitt motiv i modern miljö på
vardagligt språk. Den invändning som kan
göras mot Barbarens son är att språket är
något ansträngt och att den skildrade
konstnärskonflikten ter sig för subtil. Men denna
bok om det vanskligaste av alla kall,
konstnärens och förkunnarens, är dock sådan,
att den anstår en författarinna som
tillhör en diktande släkt och själv åldrats i
kallet.
Den allvarliga läggning som utmärker
flera författare i dessa dagar kan man också
konstatera hos debutanterna. En av skälmskt
humör sprudlande roman som Sjöbergs
Kvartetten som sprängdes är ett undantag.
Ragnar Holmström skriver om Ensamma
människor och Rudolf Värnlund om Döda
människor; redan titlarna ånge att man inte
får vänta sig ljusa skratt och levnadsglada
påhitt av någondera. Ensamma människor
består av en räcka novellistiska kapitel,
laddade med händelser och spänning
alltifrån det första, »Den långa natten», där
Lars Nordin vid sin hustrus dödsbädd får
veta att hans tjugufemåriga äktenskap varit
utan mening, till det sista, där den
90-årige prosten bekänner för sin forne adjunkt
att han varit den yttersta skulden till den-
nes forsyndelse mot ett läsbarn, till Lars
Nordins olycka och till det onda som hänt
dem alla i Ödebyn. För hans skull var
det nämligen som Teresia — hon som
sedan blev Lars Nordins hustru — förgrep
sig på sig själv, så att hon aldrig mera
kunde få barn. Händelsekedjan är som
synes fast sammanknuten, och varje länk
däri har tyngd och styrka. Historien om
den kyndelsmässosöndag då först Nordin
och sedan pastorsadjunkten fria till den
unga Stina Stening visar att Ragnar
Holmström kan berätta, utan en gest eller ett
ord för mycket, och skildringen av hur
Stina dansar Nordin, sin brudgum, till
döds är sådan, att den tar en för bröstet.
Om man skulle önska sig något av en
författare med så ursprunglig kraft, vore det
i första hand att han ekonomiserade med
sin styrka och inte ruskade läsaren för
ofta och för häftigt. I böckerna som i livet
fordras det pauser för andhämtning. Den
scen där de strejkandes hustrur som
vanvettiga skrikande mänader slå ihjäl en
agitator är redan i sig själv så övermåttan
verkningsfull, att blixtarna och åskknallarna på
slutet bli av mindre effekt än den
fullständiga stillheten skulle varit. Men att tygla
böjelsen för överdrift och för att otålmodigt
slå slag på slag torde inte höra till
berättarkonstens svåraste ting. Fastän det ligger
kort tid mellan Ensamma människor och Den
långa resan, författarens första bok, utgör
285
Hilma Anger e d Strandberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
