Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vem var den okände? Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vern var den okände?
några goda vänner göra vi då och då
parti till ett lust slått sora hörer
Konungen af Neapel till kalla Villa
Ma-dama der göra vi våra Baccanaler ibland
med flickor som finns här ymnugt och
rätt vackra», lyder ett särdeles målande
citat ur ett Sergelbrev från 1769.
I detta sorglösa sällskap stöta vi
emellertid under 1770-talet på ett par
allvarliga gestalter, två starka
personligheter, vilkas vänskap säkerligen väsentligt
bidragit till den orientering från fransk
smak mot en mer oförvanskad
klassicism, som man under loppet av detta
årtionde tydligt kan iakttaga hos Sergel.
Den ene av dessa var Abildgaard, den
andre Fuseli, båda intressant nog målare.
Nicolai Abraham Abildgaard, den
kände danske klassicisten, vistades i Rom
åren 1772—1779. Utan att besitta
någon förstarangsbegåvning, var han genom
sin reflekterande läggning och sin etiskt
betonade uppfattning en sällsynt
gedigen konstnärspersonlighet. Filoktet,
Sokrates och — betecknande nog —
Ossian äro motiven för hans tidigare verk.
Som bekant kom vänskapen mellan
Sergel och honom att räcka hela livet och
att utvecklas på ett sällsynt vackert sätt,
varom de av Göthe publicerade breven
från Sergel till Abildgaard än i dag lämna
ett levande vittnesbörd.
Johann Heinrich Füssli eller Henry
Fuseli, som han från sitt trettionde år
skrev sitt namn, var schweizare till
börden. Hans levnadsöden och personlighet,
som vi i denna studie ha särskild
anledning att uppehålla oss vid, äro mer
än vanligt intressanta. Han var född i
Zürich 1741 och tänkte bli präst; ödet
förde honom emellertid via Berlin till
London, där han hastigt slog igenom
som tecknare, kritiker och pamflettist,
detta tack vare en otrolig
självpropaganda: »faire du bruit, ce fut toujours
son instinct», säger träffande en av hans
I Nationalmuseum.
biografer. Han hade sex års intensiv
verksamhet i England bakom sig, då han
på Reynolds inrådan 1770 begav sig till
Rom för att fullborda sin utbildning som
målare.
Sällsynt rikt utrustad i intellektuellt
hänseende — han behärskade
exempelvis ej mindre än nio språk — hade
Fuseli redan under skoltiden speciellt
fördjupat sig i antikens kultur.
Betecknande är att han redan under sin första
Londonperiod översätter och utgiver på
engelska Winckelmanns »Gedanken über
die Nachahmung der griechischen
Wer-ke». Men Fuseli hade också sedan
sin tidigaste barndom en annan
konstnärlig lidelse av väsentligt annan art,
Michelangelo. Efter ankomsten till Rom
övergick hans beundran för denne till form-
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
