Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Stagnelius. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slagne litt s
D o m p r o s t g år d e n i Kalmar, tidigare biskopsgård,
Stagnelii föräldrahem.
Stagnelius emellertid av allt att döma
fullkomligt sund. Det är väl närmast
hans egen diktning som gett upphov
till talet om att han redan som ung icke
var fullt normalt utvecklad. Ser man
närmare efter, finns det emellertid icke
något avgörande skäl för en sådan
uppfattning. Stagnelii ungdomsproduktion är
den typiska gymnasistdiktningen,
ungdomligt idealistisk, omogen och hållningslös.
Han slår på pacifismens mångbeprövade
trumma för att i nästa ögonblick ryta i
ett krigiskt ode; han svärmar för ett
stilla lantliv, skriver pastoraler,
spök-ballader och psalmer och predikar i
stoiska ordalag om moral och ädel dygd.
Och slutligen: han skriver erotisk poesi
i rent otrolig omfattning. Det ges ingen
gräns för hans förmåga att variera typen
och situationen, och ändå blir det hela
fruktansvärt enformigt. Allt detta är
visserligen en smula löjligt, men är det
onormalt eller ens ovanligt? Ha vi icke
litet var ungefär samma syndaregister?
Villigt skall emellertid erkännas, att den
stagnelianska ungdomsdikten, speciellt
den lyriska, formellt är förvånande
fulländad. Och vidare: hans kärleksdiktning
är allt annat än oskyldig, den är hetsig
på ett markant personligt sätt och har
en lystenhet, som icke är vanlig i vårt
kalla Norden.
Det har i en modern framställning av
Stagnelii ungdomstid sagts, att han »ej
älskade människor». Man kan då
framhålla, att han ivrigt deltog i de
förströelser, som studentlivet och det allt annat
än prästerligt tråkiga föräldrahemmet,
där han vistades under ferierna, erbjödo.
För övrigt gick han ju som alla studenter
och förälskade sig, visserligen olyckligt
och hopplöst. Det är onekligen svårt att
förena den gamla romantiskt sentimentala
uppfattningen av Stagnelius med den
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
