Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Borgholms slott under de sista trehundra åren. Av Ernst E. Areen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst E. Are en
för Öland, att fullborda sin faders
storartade byggnadsplan. Företaget ställdes nu
under Erik Dahlbergs överinseende, och
till arbetsledare utsågs Tessins styvson
hovarkitekten Abraham Winnantz, adlad
Svansköld. De av konungen för
ändamålet anslagna medlen voro emellertid
så obetydliga att det, som Sylvander
säger, »på 20 år ej arbetades så mycket
under Carl XI:s som på 2 år under
Carl X:s tid.» Det väldiga
byggnadsföretaget var därför endast halvfärdigt,
när rikets finansiella trångmål nödgade
regeringen att 1709 helt och hållet
inställa arbetet. De obetäckta murarna
försågos med en provisorisk
brädbekläd-nad, och slottets fullbordan överlämnades
åt en oviss framtid.
När byggnadsverksamheten definitivt
avstannade, voro endast norra och västra
flygeln samt de fyra mäktiga hörntornen
någorlunda färdiga och försedda med
tak. Vid östra flygeln voro blott
sträckmurarna uppförda till den i ritningen
bestämda höjden, och av södra flygelns
sträckmurar endast den åt borggården
vettande »fullmurad ».
Den redan under senare hälften av
1600-talet starkt reducerade garnisonen
blev indragen 1700, och på slottet
förlades endast några man av
fortifikationen, vilka i befälshänseende sorterade
under kommendantskapet i Kalmar.
Sedermera blev också denna obetydliga
besättning förlagd till annan ort, och
tillsynen över hela slottet överlämnades
åt ett par fångknektar, som hade
uppsikt över det i norra flygelns
bottenvåning inrymda häktet för bötesfångar
från Ölands norra mot.
Myndigheternas genom dessa åtgärder
ådagalagda likgiltighet för det övergivna
slottets fortbestånd, gav förfallet inom
dess murar fritt spelrum. Genom
yttertakens ruttnande ekspånsbeklädnad sipp-
rade regnvattnet ned i de öde gemaken,
där vinterstormarna obehindrat hopade
drivor av snö genom de trasiga fönstren.
Trossbottnarnas träbalkar murknade och
hotade att instörta, och kalkstensvalven
sönderfrättes på flera ställen av väta.
Vid en 1743 företagen inspektion
konstaterade besiktningsmännen, att såväl
yttertaken som trossbalkarna voro starkt
angripna av röta. Nytt tak lades då på
västra flygeln, men det alltför njuggt
tilltagna anslaget räckte ej till samma
välbehövliga åtgärd beträffande den norra.
Hur grundligt förfallet redan 1750
hunnit gripa omkring sig, framgår av en
den 5 nov. d. å. dagtecknad skrivelse
till »Kongl. Posts, tyrélsen» från
postmästaren i Borgholm Abraham Sjöstraiidi
Denne hade fått order att förlägga sin
expedition till något rum i slottet, men
klagar i förenämnda skrivelse över att
detta var omöjligt, enär de enda något
så när användbara rum som där funnos
voro »en stufva för den vakthafvande
styckejunkaren och en annan för
slottsvaktmästaren samt ett litet Corps de
Garde för vaktknektarne».
När sent omsider förslag 1786 väcktes
att genom en reparation rädda slottet
från den hotande förstörelsen, visade det
sig att tak, fönster och bjälklag voro så
svårt skadade, att reparationen skulle
bliva liktydig med en fullständig
ombyggnad. Inför en så betydande
kostnad resignerade höga vederbörande;
frågan fick förfalla, och slottet
överlämnades räddningslöst åt tidens i allt raskare
tempo fortskridande härjningar. Redan
1772 hade de av pastor i Repplinge
hittills förrättade gudstjänsterna i
»Prediko-salen» i västra flygeln måst inställas,
troligen på grund av risken att det
ruttnande golvet ej skulle uthärda tyngden,
och ett par årtionden senare nedblåste
sydöstra och sydvästra tornens murkna
och trasiga huvar.
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
