Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Borgholms slott under de sista trehundra åren. Av Ernst E. Areen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst E. Are en
Borgholms slott från öster omkr. år i’] g o.
Tecknifig i Ahlgvistska samtingen. Uppsala universitetsbibliotek.
från föregående konstepoker. Det
föredöme som gavs inom tongivande kretsar
skingrar för övrigt varje tvivel härom.
Den store konstentusiasten på tronen,
Gustaf III, lät t. ex. inreda Kalmar
minnesrika slott till brännvinsbränneri och
spannmålsmagasin samt var en tid
betänkt på att låta riva både Storkyrkan
och Riddarholmskyrkan i Stockholm och
i den senares ställe uppföra ett
Pantheon-liknande rundtempel. Kyrkoruinerna i
Visby skänkte han till Serafimerordens
gille, i akt och mening att denna
välgörenhetsinrättning genom ruinernas
försäljning till byggnadstomter skulle erhålla
ett kontant bidrag till sin verksamhet.
Århundradets ledande arkitekter visade
samma fördomsfria hänsynslöshet mot
sina föregångares verk. Nicodemus
Tessin d. y. tillstyrkte t. ex. nedrivandet av
Uppsala slott för att skaffa material till det
pågående slottsbygget i Stockholm, och
Carl Fredrik Adelcrantz föreslog, att
kalksten från Borgholms slott skulle användas
vid brobyggnader i Stockholmstrakten.
Under sådana omständigheter får man
varken förvåna sig över att Kalmar
domkapitlet 1801 hos Kungl. Maj:t begärde
tillstånd, att från Kalmar och Borgholms
slott få hämta lämplig byggnadssten till
återuppförande av det föregående år ned-
brunna gymnasiehuset i stiftsstaden,1
eller att kommarkollegium, som hade
överinseendet över Borgholms slott sig
anförtrott, mot slutet av 1700-talet tog sig
för att uthyra en del rum i tornens och
flyglarnas bottenvåningar »till bodar,
för-varingsställen, fähus och svinhus»,
tydligen i den lovvärda avsikten att
härigenom bereda statsverket någon om än
ringa inkomst av den gamla
konungaborgen.
Det är även lätt att första, att
kammarkollegium inför utsikten att på någon
annan kunna överflytta ansvaret för
slottets »vidmakthållande» gärna tillstyrkte
det anbud, som d. v. arrendatorn av
Borgholms kungsladugård, ryttmästaren
Axel Adlersparre den 9 aug. 1802
ingivit till Kungl. Maj:t att på vissa
villkor få arrendera slottet, och som med
några smärre ändringar blev av Kungl.
Maj:t antaget den 19 aug. 1803.
Genom ifrågavarande
överenskommelse tillförsäkrades Adlersparre rätt att så
länge han arrenderade kungsladugården,
1 Domkapitlets anhållan blev lyckligtvis av
Kungl. Maj:t avslagen på grund av den rapport,
som hovintendenten C. F. Sundvall avgivit över
sin på överintendentsämbetets förordnande 1801
företagna inspektion av Kalmar och Borgholms
slott.
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
