Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De astronomiska monumentaluren. Av Theodor Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theodor Wåhlin
djurkretsen utan även, då ju solknappen
följde den runda visaren i dess dagliga
omlopp, en bild av solens skenbara
rörelse omkring jorden och ett angivande
av solens plats å fästet, dess efter
årstiderna växlande middagshöjd och
växlande uppgångs- och nedgångstider. Ty
vad var den gamla urtavlan annat än
en bild av himmelens fäste, och dess
runda visare annat än stjärnehimlen,
representerad av de tolv stjärnbilder, som
solen under sin årliga bana genomlöper.
A uret i Lund finnes visserligen icke
de gamla urens solknapp, men en
särskild visare, som prydd med solens bild
gör ett omlopp på ett soldygn, medan
den runda zodiakvisaren går sitt varv
på ett stjärndygn, vadan alltså genom
de två visarnas resp. rörelsehastigheter
åstadkommes samma förändring i deras
inbördes ställning, som de gamle icke
kunde lösa på annat sätt än genom
solknappens dagliga förflyttning för hand
motsols en 3ö5:tedel av zodiakvisarens
omkrets. Solknappens plats å de gamles
ur motsvaras hos oss av skärningspunkten
mellan solvisaren och zodiakvisarens
yt-terkontur, vilken ytterkontur betecknar
själva solbanan, ekliptikan. Det är denna
skärningspunkt som vid passerandet på
upp- eller nedgående av den å urtavlan
målade horisontlinjen anger tiden för
solens allt efter årstiden växlande
upp-gångs- och nedgångstider och vid
passerandet av »skymningslinjen» anger
tiden för skymningens övergång i natt
och morgongryningens, »hanegällets»,
inträde, och det är denna skärningspunkt
som på de solfjäderlikt utgående
tim-kurvorna å uret i Doberan och med ali
säkerhet även på liknande linjer å uret
i Lund angivit de »astronomiska»
dagtimmarna, »planetdagtimmarna», de
timmar, som delade dagen från soluppgång
till solnedgång i 12 för dagen lika, men
efter årstiderna ständigt i längd skiftande
434~
Urtavlan i Ltinds domkyrka.
Vitruvius ger oss, ger tydligt vid handen,
att det system, efter vilket deras tavla
varit inrättad, är till punkt och pricka
detsamma som vi återfinna på de båda
äldsta ännu existerande medeltida
urtavlorna, den i Doberans klosterkyrka
och den å uret i Lunds domkyrka. De
gamla urens enda visare beskrives av
Vitruvius såsom cirkelformig och
liggande excentriskt å urtavlan, indelad
efter och prydd med de tolv himmelska
tecknen, fullkomligt samma runda »zo-
o *
diakvisare», som vi finna a uret i Lund
och å åtskilliga andra bevarade
astronomiska ur. Samma gamla visare säges
hava i sin omkrets varit genomborrad
med 365 hål, och i ett av dessa satt en
med solbilden prydd knapp, som
dagligen skulle flyttas från hål till hål i
motsatt riktning mot visarens rörelse,
varigenom åstadkoms icke blott, genom
den för hand gjorda förflyttningen, en
bild av solens årliga gång motsols genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
