Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Religionen och samtiden. Av Knut Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Hagberg
trädas å ena sidan av vissa fromma och
hederliga, men om tidens läge mer än
lovligt okunniga prästmän, som huvudsakligen
verka mot det hjärnspöke de kalla den
katolska faran; å den andra av vissa
liberala teologer i universitetsstäderna, vilkas
bedrifter man —■ vilka religiösa åsikter man
än själv må hysa — svårligen kan åse utan
att tänka på Thomas Carlyles yttrande om
Benjamin Jowett: »The sentinel who deserts
should be shot».
Det är förvisso ej lätt att överskatta den
förmån det varit för den svenska
statskyrkan av idag att som sitt främsta namn
kunna nämna Nathan Söderblom, att som
sin ärkebiskop kunna se vårt lands mest
universella kulturpersonlighet. Den yttre
glans och prestige, som ingen statlig
institution kan få för mycket av, har svenska
kyrkan fått icke minst därigenom att dess
första namn är en man som predikat i
Paris som halvt naturaliserad fransman,
som verkat som högvetenskaplig professor
vid ett tyskt universitet och som gärna
tillbringar en week-end tillsamman med Privy
Councillors på någon engelsk hertigs
lantgods; som lika lätt och lika hemvant rör
sig bland norrländska bönder och på
Stockholms slott; som älskar Plotinos’
tankevärld lika hänfört som Händels
tonvärld; som skriver lika träffande om Oscar
Wilde och Waldemar Rudin; som är
antropolog, historiker, filosof, politiker,
kyrkofurste, själasörjare och först och främst en
djupt religiös personlighet.
Nathan Söderbloms senaste bok, Från
Upsala till Röck Island, hör till hans mest
innehållsrika och representativa: som
reseskildring ger den en föreställning om
författarens skarpsinne, människokännedom
och förmåga att förstå och sympatisera
med de vidast skilda uttryck för mänsklig
verksamhet, och de föredrag och tal, som
fylla mer än hälften av volymen, ge inom
en begränsad ram en god bild av Nathan
Söderbloms religiösa tänkande och kyrkliga
strävanden.
När en bildad europé reser till Amerika
brukar han i nio fall av tio likt en ny
Count Smorltork samla material till ett
väldigt verk om materialismen i U. S. A.
Nathan Söderblom reste till Amerika och
kom hem med en bok om idealismen i
U. S. A. Lärda och finbildade svenskar
bruka som den typiske amerikanen nämna
någon krass och hänsynslös fläskpackare.
Nathan Söderblom skulle ej rysa tillbaka
för titeln fläskpackare, men han skulle anse
grunddraget hos dess bärare vara religiös
entusiasm. Amerikanaren kallas allmänt
brutal; Nathan Söderblom beskriver honom
som sentimental. Det beror ej på någon
lust att vara originell och paradoxal, det
beror endast därpå, att Nathan Söderblom
sett djupare än de flesta och förstått, att
ingen man är riktigt stark, om han ej
egentligen är vek.
Det avsnitt av »Från Upsala till Röck
Island» som kallats »Intryck av amerikansk
idealism och religiositet» är det sannaste
och mest träffsäkra, som i Sverige yttrats om
U. S. A. och dess invånare sedan Fredrika
Bremer skrev » Hemmen i den nya världen »; de
båda skildringarna ha ett och annat
gemensamt, men Nathan Söderblom har löst den
svårare uppgiften, ty det var lättare att
bakom ytan skönja idealiteten i Emersons
U. S. A. än det är att göra det i Fords.
Sveriges ärkebiskop förstår och uppskattar
till fullo äktheten och djupet i den
amerikanska sektreligiositeten, och vid en
bankett i hotell Astor sjöng han — med
radiomottagaren framför sig på bordet —
Sankeys The ninety and nine, vilket väckte
glad förvåning hos många amerikaner, för
vilka Nathan Söderblom står som ledaren
av en kyrka med apostolisk succession, de
högkyrkliga traditionernas främste
ickeromerske representant efter ärkebiskopen
av Canterbury. Men Nathan Söderblom är
katolik i detta ords egentliga och
ursprungliga betydelse, och »en helig, allmännelig
kyrka» är för honom icke tomma ord utan
en realitet. Han beundrar den amerikanska
sektreligiositeten, men när han talar i
Amerika, kommer han ofta tillbaka till vad
han menar denna religiositet saknar. Det
är dels den frihet och det
personlighets-danande andliga liv, vars störste tolk han
anser Luther vara, och i sina amerikanska
predikningar och tal apostroferar han gång
efter annan den stora gestalt, vars drag
han tecknat i sina utomordentliga
Lutherstudier i Humor och melankoli. Men
Söderblom saknar lika mycket i Amerika ali den
ordning och kultur, alla de traditioner som
äro förbundna med en urgammal kyrklig
organisation. Han talar mycket och klokt
oc.h vackert om svenskarna i Amerika, men
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
