Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Francesco Guardi. Av Gustaf Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t Francesco Guardi
Dogens mottagning i Sala dei C o Ile gio.
Louvre, Paris.
louse och annorstädes, är färgen mörkare,
kompositionen mera bunden, teckningen
stelare, mer Canalettoartad, vilket allt
tyder på att de tillhöra ett tidigare skede
av konstnärens verksamhet. Rätt sen
är däremot en utsikt över Rialtobron i
Yusüpovska samlingen i Leningrad. Den
har en mjuk, smäktande färgskala från
vitt guld till brungrått nästan utan de
vanliga lysande färgstrecken.
Men Guardi har också slagit upp sitt
staffli i dogepalatsets skuggiga arkader
och i piazzans svala omgångar. San
Marcoplatsen har han målat både i helg
och socken, och med öppen blick har
han återgivit denna världens kanske
vackraste rumsbildning, där
Procuratielängor-nas ädla renässans knytes samman av
San Marcokyrkans orientaliska romantik.
Det är intressant att jämföra Canalettos
och Guardis piazzabilder. Ej minst i den
underbara förmågan att med figurgrup-
perna fylla och levandegöra den väldiga
platsen visar sig Guardis överlägsenhet.
Möjligt är för övrigt, att Guardi målat
figurer på några av Canalettos tavlor.
Ingenting finns som bevisar detta, men
det skulle förvåna mig mycket, om någon
annan än Guardi kunnat måla de
ljus-skimrande, måleriskt oändligt förfinade
figurgrupperna på ett av Canalettos
märkligaste verk, »Den franske ambassadören
Gergis mottagning framför
Dogepalatset», i Eremitaget.
På Piazzettan roade det Guardi att
som kontrast till mörkret under
dogepalatsets valv måla S. Giorgio badande
i solljus på andra sidan vattnet. I sina
små gårdsinteriörer sökte han liknande
effekter och kom därvid att mer och mer
använda den varmt gulbruna, nästan
gyllene färgton, som är ett venetianskt arv
alltsedan Gentile Bellinis dagar. På sin
ålderdom målade han med förkärlek små
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
