Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Francesco Guardi. Av Gustaf Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Munthe
fram i förgrunden, där vattnet är som
mörkast, glider en svart gondol, och
långt bort vid horisonten skymtar
staden, vit och drömlik, skimrande som ett
pärlband mot det blå. Som
stämningsmålare har Guardi en av sina starkaste
sidor, men kanske har han aldrig
lyckats skapa en stämning lika stark,
levande och helgjuten som här.
Men när Guardi helt lämnar Venedig,
blir hans konst mindre fängslande. Han
har målat romantiska nejder med ruiner,
stormande hav och diktad arkitektur.
Här följer han mera de traditionella
stigarna, men hans temperament förnekar
sig inte, och man får ofta tillfälle att
beundra hans virtuosmässiga skicklighet.
Till hans bästa verk av detta slag höra
två dekorativa ruinlandskap i Victoria
and Albert-museet.
Som figurmålare är Guardi alltför litet
känd för att man skall kunna värdesätta
hans insats. På orgelläktaren i kyrkan
Angelo Rafifaele i Venedig har han
målat scener ur Tobiæ historia, och även
andra större figurmålningar med bibliska
motiv synas med stor visshet kunna
tillskrivas honom. I en del venetianska
palats, exempelvis Palazzo Stucky, har han
målat plafonder och dörröverstycken i en
älskvärd men något tafatt rokokostil,
men i vilken mån han härvid haft hjälp
av andra konstnärer är ännu outrett.
Till formatet äro de flesta av Guardis
tavlor små. De äro vanligen målade på
duk av rätt grov beskaffenhet och
omsorgsfullt grundade med ockragult. På
denna grund är bilden upptecknad i svart
färg med hård, spetsig pensel. Ovanpå
detta har konstnären med tunn, rikligt
oljeblandad färg lagt den oftast blåa
helhetston, som brukar sammanhålla hans
bilder. Sedan har han målat
kompositionen färdig och slutligen med pastos
eller tunn färg, alltefter
omständigheterna, i snabba, flytande penseldrag satt
in glansdagrar, strimmor i vattnet,
enstaka dräkter och andra detaljer.
Till stor del bygger Guardi sin
färgverkan på transparenta effekter, och
hemligheten med hans karakteristiska blå,
något grönskimrande färg ligger i den
underliggande grunden. Till Guardis
största förtjänster hör hans ytterst uppdrivna
känsla för ljusvalörerna i de gråa och
brunaktiga ytor, som rikligt förekomma
på hans tavlor.
Med en viss rätt kan man kalla Guardi
en impressionist före impressionisterna.
Liksom dessa eftersträvar han renhet i
färgen, luft kring tingen och en glimtvis
fångad, förbiilande rörelse. Men han
delar inte sönder bildytan i en mångfald
småpartiklar utan håller den lugn och
samlad samt hushållar strängt med de
små, lysande färgstreck, som komma
hans tavlor att skimra och leva. Han
blandar aldrig färgerna i onödan, och
när han blandar, sker det lätt och
hastigt, så att det minsta möjliga av
lyskraften går förlorat. Till den måleriska
charmen i hans verk bidrar i hög grad
hans sällsynt friska och flytande
mål-ningssätt. Utan ali tvekan för han
penseln, och man spårar en tydlig strävan
att så omedelbart som möjligt omsätta
synintrycket i färg.
Det är svårt att avgöra, om Guardi
verkligen haft betydelse för
impressionismens uppkomst. Det är ingen
svårighet att draga en linje från Guardi till
den store engelske Venedigmålaren
Bonington och från denne till de tidiga
franska impressionisterna och Claude
Monet. Men om detta är en logisk
utveckling eller blott en serie tillfälliga likheter
må här lämnas osagt.
Trots att Guardis styrka till så stor
del ligger i färgen och penselföringen, är
han en utmärkt tecknare. Hans egna
efterlämnade teckningar jämte många av
sonen Giacomos ha hamnat i Museo Cor-
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
