Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Erik Dahlbergh. Några ord till trehundraårsminnet av hans födelse. Av Erik Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Vennberg
Detaljer ur Karl X Gustafs liktåg.
Ur De rebus a Carolo Gustavo gestis
Anländ till krigsskådeplatsen träffade
Dahlbergh ingendera av de män, som
kallat honom dit, fältmarskalken Arvid
Wittenberg och den förutvarande chefen
Konrad von Mardefelt. Wittenberg var
nämligen fången, och Mardefelt befann
sig som kommendant i staden och
fästningen Thorn. Till Dahlberghs lycka
träffade han däremot hertig Adolf Johan,
med vilken han blivit bekant under sin
vistelse i Venedig, och erhöll av honom
ett rekommendationsbrev, ställt till den
kunglige brodern. Hertigen sade sig
känna Dahlberghs kunskaper i
fortifikation och matematik, och rekommenderade
honom till erhållande av en tjänst, där
han hade användning för dessa sina
insikter. Snart nog utvecklade sig
förhållandena så, att Erik Dahlbergh erhöll
fullmakt som
generalkvartermästarelöjtnant, sedan den förutvarande
generalkvartermästarelöjtnanten von der Osten
blivit kommendant. Dahlbergh hade
inträtt i kriget kort före det stora
tredagarsslaget i Warschau, och han
deltog härefter i alla arméns rörelser, såväl
under det polska som det därpå följande
danska kriget. Härunder insamlade han
även ett stort material av teckningar till
krigets historia, stommen till den
samling av bilder till Karl X Gustafs histo-
ria, som finnas i kopparstick återgivna i
Samuel von Pufendorfs historia om
konungens regering, vilken utkom i
Nürnberg 1696.
Erik Dahlberghs största bragd under
denna tid var hans deltagande i det för
alla välkända tåget över Bält 1658.
Hans roll i denna viktiga krigshändelse,
som förskaffade det svenska
stormaktsväldet dess största geografiska
utsträckning, har väl på sista tiden varit under
diskussion. Det är emellertid
ovedersägligt, att det var Dahlbergh som tog
på sig det moraliska ansvaret för att
övermarschen på isen skulle lyckas, detta
gentemot äldre officerares åsikt, och att
det var på Dahlberghs inrådan och på
grundval av de upplysningar han
införskaffat, som konungen -—- vars roll ju
heller ej får glömmas — fattade sitt
beslut om marschen. Under det danska
kriget erhöll Dahlbergh några gårdar i
förläning till tack för sin trogna
krigstjänst, varigenom hans ekonomiska
ställning blev förbättrad. Är 1660 strax
efter konungens död blev Dahlbergh
utnämnd till överstelöjtnant vid
Södermanlands infanteriregemente och adlades
samma år.
Erik Dahlberghs tjänstgöring som
överstelöjtnant, de årligen återkommande
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
