Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Erik Dahlbergh. Några ord till trehundraårsminnet av hans födelse. Av Erik Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Vennberg
Nyköping. Teckning av Erik Dahlbergh för Suecia.
I Kungl. B ibliotek et.
Kàm^kedu,mMSL
sympati synes varit rådande mellan
makarna.
Ar 1667 lyckades Dahlberg äntligen
utverka, att nödiga penningmedel
lämnades till gravering av de båda verkens
planscher. Han reste då till den stora
konstmetropolen Paris, där
kopparstickskonsten blomstrade som aldrig förr. Dess
förnämsta ämnen liknade de Dahlberghska
teckningarnas: Ludvig XIV:s segerrika
bataljer och de ståtliga byggnadsverk,
han lät uppföra. Dahlbergh uppgjorde
kontrakt med några av de framstående
gravörer som även arbetade åt den
franske konungen: den samvetsgranne
arkitekten och arkitekturgravören Jean
Marot, den geniale ornamentisten Jean
Le Pautre och den idylliske
landskapsgravören Adam Perelle, och redan år
1667 voro några gravyrer till de båda
verken färdiga. På hösten året därpå
måste emellertid Dahlbergh resa hem
till Sverige. Hemresan tog han över
London, där han fick audiens hos konung
Karl II, vilken mycket beundrade de
prov, Dahlbergh företedde av sina
gra-vyrverk, och konungen gjorde honom
samma erbjudande att träda i hans tjänst,
som konung Fredrik III i Danmark förut,
kort efter det danska krigets slut, hade
framställt till honom. Dahlbergh
refuserade emellertid anbudet.
Hemkommen till Sverige, skötte han
sedan ledarskapet för graveringsarbetet i
Paris genom brevväxling med Samuel
Agriconius, en student, som var guvernör
för hans svåger Magnus Drakenhielm och
som gjort sig förtjänt av att ihågkommas i
de båda verkens historia för det
oegennyttiga arbete han nedlade på att med lock
och pock uppmuntra de ofta motsträviga
och senfärdiga kopparstickarna till större
ansträngningar och genom att vara
Dahl-berghs nitiska ombud vid
förhandlingarna med dem. Erik Dahlberghs
brevväxling med Agriconius i dessa viktiga
angelägenheter finnes ännu bevarad i
en handskriftsvolym i Uppsala
universitetsbibliotek. Den giver upplysningar
om de olika kopparstickens gravörer
och tillkomstdata under denna tid och
kastar ljus över graveringsarbetets
fortgång. Nitiskt korrekturläste Dahlbergh
de avdrag av kopparsticken, som hans
medhjälpare i Paris sände honom, och
gjorde därvid de rättelser och förtydli-
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
