Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Sekelskiftets finlandssvenska skalder. Av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G u n n a r Ca sire n
han fordom känt i enstaka ögonblick
i festglädjens bakrus, men som nu blir
en allt vanligare känsla hos honom.
Och hans drömmar om att livet skulle
skänka honom den stora handling han
längtat efter tycktes svikas; efter
storstrejken 1905 tycktes honom allt i
Finland rinna ut i en småsint, hatfylld
nivellering. Han lever i sitt ödemarksland,
där ensamheten sluter sig allt tätare
kring honom, ett ensamt skidspår blir
hans livs symbol, som den ensamma
stigen blev Mörnes:
Ett ensamt skidspår som söker
sig bort i skogarnas djup,
ett ensamt skidspår som kröker
sig fram över åsar och stup,
över myrar där yrsnön flyger
och martall står gles och kort —
det är min tanke som smyger
allt längre och längre bort. —
Ett ensamt skidspår som slutar
vid plötsligt svikande brant,
där vindsliten fura lutar
sig ut över klippans kant —
vad stjärnorna blinka kalla,
hur skymmande skogen står,
hur lätta flingorna falla
på översnöade spår!
Dock: slutligen kom den stora
handlingens tid Gripenberg drömt om, den
kom då Finlands frihetsstrid begynte i
januari 1918. Han var själv med i
striden. Och den har skapat en av hans
stora dikter: »Den drömda armén». Han
hör i snön trampet av ändlösa rader —
man minnes hur Procopé ett decennium
tidigare från gatan hörde trampet av de
röda skarorna: nu är det den vita
armén:
Finlands armé, den länge i hemlighet drömda,
drömmen, den länge i längtande tystnad gömda,
längtande hjärtans innersta, hemliga skatt,
stiger ur skuggorna fram en susande vinternatt.
Finlands här drar förbi och stegen ljuda så fasta.
Skuggor på vägen de dunkla gestalterna kasta.
Född ibland skuggor går hären mot morgon,.
mot dag,
fram för att slå sina första lysande slag.
Härliga dröm, så länge förtryckt och förtrampad,
modiga här, på en natt ur drivorna stampad,
hell dig, framtid i natten och drivorna född,
vita fana, av väpnade armar stödd!
Den vita armén var verkligen
Gripenbergs drömda armé, den armé i vilken
han längtat stå så långt hans drömmar
nådde tillbaka. Hur många drömmar
hade icke Mörne fått se brista, innan
den vita fanan för honom kunde bli
befrielsens banér — han som en gång,
som han själv bekänner, hållit den röda
fanan mer kär än livet. För Gripenberg
lyste den vita fanan som målet för hans
liv från begynnelsen allt intill
uppfyllelsens ögonblick.
Denna teckning av sekelskiftets
svenska diktning i Finland är icke allsidig
och icke fullständig. Men måhända kan
den antyda, hur dessa år i början av
nittonhundratalet gåvo sin prägel åt
dem, som då voro unga och mottagliga
för intryck, hur upplevelserna då skänkt
innehåll åt deras tanke- och känslovärld,,
hur de dragit gränser kring deras väsen,
men också givit dem något av den inre
kraft, som burit deras diktning. Vad de
skapat har visat att den svenska dikten
i Finland, som ett ögonblick tycktes
färdig att tystna, ännu lever livskraftig,
förmögen att tolka såväl den enskildes
syner och skönhetsdrömmar som en stams
livsvilja och ett helt folks sorger och
segrar. Efter dem ha sedan följt nya
släktled, som i sin tur skapat sin dikt,
präglad, i mycket åtminstone, av en ny
anda och en ny form.
588
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
