Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Georg Nordensvan. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augusta Kindahl 1890.
Fot.
Geo r g No r den sv a 11
A v Ca r l G. La ti r i n
aEORG NORDENSVAN
är stockholmare och kallar
sig själv ej utan en viss
berättigad stolthet
rännstens-unge. Mindre tänker man, då man hör
denna hederstitel använd på honom, på
någon s. k. fröns urbana hos den till
fel blygsamme mannen, mera på
urbanitet och på den koncentrerade kärlek
till den plats där man fostrats, som
utmärker det rätta stadsbarnet. »Till
fosterland har jag den stad, som kallas
Toscanas blomma», står det på Fra
Angelicos da Fiesole gravsten. Den även
änglalikt anspråkslöse Nordensvan har,
så svenskt han än känner, Nordens
skönaste stad till trängre fosterland.
Den 3 december 1855 föddes i det
idylliska Stockholm vid Artillerigården
i kanonernas skugga men utan salut
gossebarnet Georg. Fadern, sedermera
general Nordensvan, var av den
svenskfinska adelssläkten och modern född Roos.
Det skulle ännu dröja ett drygt decennium
till dess Hedvig Eleonora kyrkas kupol
kom att välva sig bakom artillerimuseets
fasad i den form den fick av Scholander.
Men mer än det militära lockade teatern,
och den blivande författaren till »Svensk
teater och svenska skådespelare» klippte
ut de färglagda gubbarna på de ark,
som inköpts i Begats leksakshandel, och
lät dem utan större ekonomisk risk spela
teater i hans hem vid Artillerigården.
Några steg därifrån, i matsalen på det
vid Fyrverkargatan liggande
Kronobageriet, fick han desutom andra kraftiga
teaterimpulser. Här spelade nämligen ar-
633
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
