Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En Comedia om drottning Kristina av Sverige av Pedro Calderón de la Barca. Av Johan Vising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Comedia om drottning Kristina av Sverige
Kamp emellan hat och kärlek,
Mellan blod och fosterland?
Men bort tvekan, bort allt tvivel,
Bort ali undran, bort allt prat.
Där blod, fosterland och ära
I en avgrund av förvirring,
Där ett kärleksunder blandas
Med ett liv så underbart,
Där har intet något värde
Jämfört med Kristinas ord:
Mig det tillhör att belöna,
Er det tillhör möta faran.
Scenförändring. Auristellas läger i en
vild trakt vid foten av Merques berg och
vid stranden av Donau. Skymning.
Trummor och trumpeter.
Auristella beklagar sig över Kasimirs
försvinnande och Sigismunds otrohet. In
träder Kasimir med bindel för ögonen
och förd av förrädaren Robert, som är i
Kristinas tjänst. Kasimir lyckas bemäktiga
sig Auristellas person, men straxt därpå
stöter han ned Robert. Han tar bindeln
från sina ögon och fäster den för Auristellas,
varpå han bortför henne, avsvimmad, till
en annan bergstrakt, som bildar en ny
seen.
Där tar Kasimir bindeln från Auristellas
ögon, och hon igenkänner till sin häpnad
sin bror, som urskuldar sig med sin
vansinniga kärlek, och förkunnar kort och gott,
att han gjort henne till Kristinas fånge för
att bevara sin egen ära. Men hon kan
rädda sig genom att omtala, vem Kasimir
är, ty då är Kasimir dödens och
Auristella Rysslands härskarinna.
Scenförändring. Trädgård.
Kristina förklarar för Lesbia, att om den
okände soldaten, som nu är på en
expedition mot Auristella, kan utföra en än
högre mission, nämligen att döda eller
tillfångataga Kasimir, hon ej behöver giva
honom sin hand, eftersom han ej är av
ädel börd. »Därom veta vi intet bestämt»,
säger Lesbia. »Vi skola tala med hans
betjänt Turin, den lustigkurren», säger
drottningen, »så kunna vi utröna det». Turin
kommer in, men han förråder ingenting.
Därpå inträda även Kasimir och Auristella
och mottagas båda med vänlighet av
Kristina.
Auristella faller på knä, Kristina
omfamnar henne och säger:
Res er upp och var förvissad,
Att ni här ej är min fånge.
(Avsides) Hjärtat darrar i mitt bröst,
Fyllt av vrede. (Högt) Men min gäst.
(Avsides) Då hon vilar mot min barm,
Känner jag emot mig sjuda
Hennes usla broders blod.
Auristella är gång på gång på väg att
yppa, vem det är som fört henne till
Kristina, men hon blir varje gång avbruten.
I en följande seen överraskar Auristella
Sigismund i förtroligt samtal med Lesbia
och gripes av så häftig svartsjuka, att hon
glömmer sorgen över det öde, som drabbat
henne. Sigismund å sin sida blir
svartsjuk, då han lyssnar till ett förtroligt
samtal mellan Auristella och Kasimir, i vilket
Auristella förebrår sin bror, att han
bedragit henne. Detta samtal avlyssnas även
av Kristina och gör också henne svartsjuk,
ty hon är nu fullt förälskad i soldaten,
som räddat henne.
Fredrik inträder och förklarar sig hava
funnit ett sätt att tvinga den försvunne
Kasimir att, om han lever, ge sig till känna,
nämligen att offentligen utmana honom till
tvekamp. Utmaningen skall anslås på
Kristinas palats och även på dörrarna till
Kasimirs slott. Så skall man erfara,
huruvida Kasimir håller sig undan av feghet.
Allt detta åhör Kasimir, man förstår med
vilka känslor. Kristina antar förslaget och
befaller Kasimir begiva sig till Ryssland
för att uppspika utmaningen till Kasimir.
Med denna knalleffekt slutar andra akten.
Tredje akten. Rum i Kristinas palats.
Kristina med sina hovdamer, som hon
ber avlägsna sig, emedan hon vill vara
ensam. De gå, i det Lesbia säger: »Nu
tror jag, att man kan avskaffa den där
lagen, enligt vilken kärleken ej skall
urskulda något.»
Krist, (ensam) Här
Kan jag äntligt åt min smärta
Giva fritt och ostört utlopp
Genom suckar ur mitt bröst,
Genom utbrott ur mitt hjärta.
Jag kan ställa mig den frågan,
Vad det är som rörs i mig.
Själv ej till mig själv jag kan
Giva svar på denna fråga.
Ack, jag- arma, vad skall ske,
Om blott smärta botar smärta?
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
