Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En Comedia om drottning Kristina av Sverige av Pedro Calderón de la Barca. Av Johan Vising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Vising
Vem är du, mig obekante
Härjare, som så förrädiskt
Gör dig till mitt hjärtas herre
Och har lyckats föra in
I min själ inbördeskriget
Mellan känslors vilda hop?
Vem är du? Jag frågar ej
En gång blott, men tusen gånger.. .
och så fortsätter drottningen länge sin
kärleksklagan.
Så kommer Kasimir tillbaka från sin
beskickning och förklarar, att han med sin
dolk inristat utmaningen över furstens av
Ryssland slottsport, och att utmaningen
antagits. Fredrik infinner sig och berättar
också, att utmaningen antagits enligt ett
på Kristinas palats nyss uppsatt anslag,
som förkunnar, att Kasimir föreslår strid
med dolk och svärd utan bygel. Fredrik
förklarar vidare, att han på ridderligt sätt
vill mottaga Kasimir, då han kommer.
Nu säger Kasimir eller den förklädde
soldaten, att han måste avlägsna sig för vissa
åtgärder, som kanske gälla hans ära (i själva
verket är det för att rusta sig till
tvekampen med Fredrik), men innan han går
omfamnar han Auristella, vilket bevittnas av
Sigismund och så upprör honom, att han
genast vill slåss med Kasimir. De börja
fäkta, men avbrytas av den inträdande
Kristina. Trumpeter smattra och hovdamer
inträda, som bedja Kristina kasta en blick
ut över trädgården, som nu skimrar ej blott
av alla sköna blommors prakt utan även
av glansen från de rustningar och kostymer,
som bäras av Kasimirs nyss anlända
drabanter. En av Kasimirs tjänare kommer in
bringande drottningen sin herres hyllning
och bedjande, att drottningen skall giva
Kasimir företräde, för att han, såsom sed
är, må visa sin identitet och att han
kommer på behörigt sätt. Kristina ryser vid
tanken på att mottaga den hatade ryssen,
men lovar göra det.
Vad jag älskar drager bort,
Vad jag hatar drager när,
säger Kristina avsides. Fredrik påminner
emellertid om att han fått rättighet att
högtidligen mottaga Kasimir och yrkar på
att få göra det.
Här skjutes in en seen fylld av ett längre
kärleksgnabb mellan Sigismund och
Auristella. Den tjänar till att giva Kasimir tid
att kläda om sig och även att bereda
sinnena för den slutliga stora uppgörelsen.
Scenförändring. Musik. Soldater. Fredrik
och Kristina samt hennes hovdamer å ena
sidan. Från den andra inkomma under
trummors och trumpeters smattrande
Kasimir, Ernst och soldater.
Alla känna genast i Kasimir igen den
okände soldaten, och Kristina säger avsides:
Så har lyckan svängt sitt hjul,
Kas. (avsides) Så har lyckan velat foga,
Krist. Att den, som jag hatar mest,
Kas. Att hon, som mitt hjärta dyrkar,
Krist. Träder så inför mitt anlet.
Kas. Skall erfara, vem jag är.
Krist. Livet stannar.
Kas. Blindhet slår mig.
Krist. Vilken fasa!
Kas. Vilken avgrund!
Kasimir söker ursäkta sig. Han blev
besegrad, då han segrade, och han har nu
kommit ej för att segra utan för att dö.
Kristina är rov för de stridigaste känslor.
Hon förklarar till slut, att hon måste
vidhålla sitt löfte om lejd för Rysslands
härskare, men hon vill låta fängsla den
förklädde soldaten, som genom sin förställning
bedragit henne. Men Fredrik hade också
lovat Rysslands furste lejd och furstligt
mottagande, varför han motsätter sig hans
fängslande. Det gör också Sigismund.
Kristina tvistar med dem båda, och Kasimir
följer sin tjänares råd att fly; det vore
ingen flykt av feghet.
Scenförändring. Skog vid gränsen till
Merque. Dit har Kasimir flytt, och dit
hava Fredrik och Sigismund skyndat efter
honom. Tvekampen mellan Kasimir och
Fredrik äger nu rum, och Fredrik störtar,
men Kasimir uppmanar honom ridderligt
att resa sig igen. Kort därpå anlända
damerna och soldater. Kristina befaller
soldaterna att häkta de kämpande, men
Fredrik erinrar henne om att här i Merque
är Kasimir på gränsen till sitt eget land
och att Kristina ej har att här befalla.
Auristella säger till Kristina:
Du Kristina, Nordens under,
Höga bild av kvinnosläktet,
Vordet stolt av dina segrar,
Vordet vist av dina lagar,
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
