Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En Comedia om drottning Kristina av Sverige av Pedro Calderón de la Barca. Av Johan Vising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En C orne di a om drottning Kristina av Sverige
också ospanskt, men bekant genom
Tysklands medeltidshistoria; det har
använts av Calderon även i ett par
andra dramer, i ett (Leonido y Marfisa)
representerande en furste av Ryssland
(se slutet), i ett annat (Mujer, Cloräs
y venceräs) en tysk furste. Den
berömde skalden Bécquer, känd hos oss
genom V. E. Lidforss och Anna M.
Roos, hade visserligen förnamnen
Gu-stavo Adolfo, men han var av tysk
familj (Becker).
Vår hjältekonung framställes som en
grym härjare av fiendelandet, hans
nedskjutande är en bedrift av hans besegrare,
hans här lider nederlag efter hans död,
och hans rike är därmed krossat. Alla
dessa historiska bockar har skalden
förmodligen fått till livs i ett drama, som
spelades i Madrid kort efter Gustav Adolfs
död. När denna händelse blev bekant,
uppstod stort jubel i den spanska
huvudstaden, och en dramatiserad
framställning därav eller av konungens historia
uppfördes tolv dagar å rad på en teater
därstädes under stor anslutning till och
med av konungafamiljen. Denna
drama-matiska skapelse har jag ej sett, och
förmodligen har den aldrig tryckts, men
man kan vara viss på att alla möjliga
elakheter och osanningar där sades om
den hatade konungen.
En detalj från Gustav Adolfs krig,
sådant det framställes i vår pjäs,
stämmer gott med historien. Det är det
ställningskrig, som omtalas i pjäsens början,
och som är så egendomligt att man
utan tvivel bör återföra det på Gustav
Adolfs dispositioner i Nürnberg 1632,
då han där i nio veckor intog en
avvaktande ställning mot Wallenstein.
Namnet KRISTINA är förvanskat till
CRISTERNA, en namnform som är ett
fullkomligt unicum. Det är möjligt, att
Calderon tänkt på den danske konungen
Kristiern II, som ju var en mycket be-
kant man och svåger till Karl V. Denne
konung nämnes ännu 1633 CHRISTIERNE
i en bok av Gault, Discours de 1’Estat
et Couronne de Suede, som Calderon
möjligen kunnat få under sina ögon (den
finnes i nationalbiblioteket i Madrid
enligt uppgift av professor Menéndez
Pi-dal). Aven talas på 1630- och 1640-talet
om Christiern (eller Cristiano) IV, konung
av Danmark (Menéndez Pidal) i
publikationen Cartas de Jesuitas. Det är därför
troligt, att Calderon ändrat vår drottnings
namn efter dessa bekanta konunganamn,
särskilt i avsikt att vinna en viss
lokalfärg och komma ifrån det banala
Cristina.
I framställningen av drottningens
karaktär skymta några historiska riktigheter,
såsom hennes excentricitet, hennes
manhaftighet, hennes stolthet, lärdom,
praktlystnad, ovilja mot äktenskap. Ryktet
om allt detta gick väl världen runt, men
särskilt har Calderon kunnat få
föreställning därom genom de förut nämnda
gesanterna Pimentel och Rebolledo,
liksom ock genom de belgiska tidningarna.
Men hur har skalden kommit på den
idéen att spinna sin kärleksintrig mellan
Kristina och en furst Kasimir? Skulle
här gå igen historien om pfalzgreven
Johan Kasimirs romantiska kärlek till
Gustav Adolfs halvsyster Katarina, som
var Kristinas leksyster? Pfalzgreven hade
i Calderöns ungdom rest i Spanien, och
då han var en mycket bildad och ädel
furste, hade möjligen hans namn
inpräglat sig i sinnena. Troligare är dock, att,
då hatet emellan Sverige och Ryssland
var Calderon bekant (detta nationalhat
antydes ock av Lope de Vega i slutet
av hans drama EI gran Duque de
Mos-covia), han för kontrastens skull velat
framställa ett kärleksförhållande mellan
dessa länders härskare och därigenom
få fram en själskonflikt hos sina båda
huvudpersoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
