Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En Comedia om drottning Kristina av Sverige av Pedro Calderón de la Barca. Av Johan Vising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Vising
riska tidningarna och flygbladen, som
kommo till Madrid, äro fulla av
Kristinas namn, desto mera som hennes
vistelse i den Katolske Konungens
besittningar berodde på hennes tillgivenhet
för ambassadören Pimentel.»
Även av en annan diplomat har
Calderon kunnat höra talas om Kristina,
nämligen av greve de Rebolledo, spanskt
sändebud i Köpenhamn under tjugu års
tid. Han kom i livlig beröring med
drottning Kristina, som han mycket
beundrade och hos vilken han stod högt
i ynnest. Han talar ofta om hennp i sina
rapporter till sin konung, och Calderon,
som var en förnäm man och umgicks
i hovkretsar, har troligen förnummit
åtskilligt ur dessa rapporter. För övrigt
stod Kristina på bästa fot med spanska
hovet trots Spaniens deltagande i
trettioåriga kriget, ett deltagande som ju dock
var föga effektivt och torde hava varit
glömt på 1650-talet.
Några skriftliga källor, som Calderon
kunnat använda, är det svårt att uppleta.
För övrigt var det knappt hans sak att
studera böcker.
Nu var det i alla händelser ej mycket
som Calderon visste om Kristina, hennes
land och folk. Hans geografiska och
historiska begrepp äro alldeles förvirrade
och till största delen ersatta av
fantasifoster. Så var det i andra hans dramer,
och så var det i hans föregångare Lope
de Vegas dramer, där t. ex. spaniorer
landstiga från ett fartyg i Ungern eller
David och Johannes Döparen uppträda
vid universitetet i Salamanca, (jf.
Shakespeare.) Det är tydligt, att för
Calderon var kärleksintrigen, nöjet att sätta
hat och kärlek i strid med varandra och
det invecklade händelseförloppet
huvudsaken, det primära; sedan har han fallit
på den rätt förklarliga idéen att giva
huvudrollen åt den vid en viss tid så
omtalade drottningen av Svërige. Säker-
ligen beräknade han också att därmed
vinna mera intresse för sin pjäs.
Låtom oss först granska geografien i
dramat.
Sverige kallas SUEVIA. Det är en hos
medeltidens krönikörer vanlig form för
namnet på vårt land. Jag har talat
utförligt därom i en artikel i Nordisk
Tidskrift 1917. Än en gång nämner
Calderon Suevia, nämligen i sitt sista drama
Leonido och Marfisa; det är även där
sammanställt med Ryssland. Sverige
ligger enligt vårt drama mellan Gotland,
kallat GOCIA, och Ryssland. Om detta
är något annat än ren fantasi, kan även
detta bero på gamla krönikor, i vilka
man förblandade Gotland med Götaland
eller Jutland, såsom man likaledes kan
se i nyss citerade artikel.
Namnet ALBANIEN är insatt på måfå.
Dess furste FREDRIK får dock anses
representera en dansk konung. MERQUE
och MERQUES BERG torde representera
Mährens bergland. Det har förlagts till
Donaus strand, och om man besinnar,
att bifloder till Donau gå igenom Mähren,
så är ju felbestämningen förklarlig. Det
framställes som gränsland till Ryssland,
och om man fattar Ryssland som ett
inbegrepp av Ryssland och Polen, kan
man ju även ursäkta denna geografiska
blunder. Att DON eller T AN AIS, längre
fram i pjäsen DONAU, utgör gränsen
mellan Ryssland och Sverige, är en
obetydlig detalj. Värst är det med
namnet FUSA, den ort dit den svenska hären
drar sig tillbaka efter Gustav Adolfs
död. Här har jag ingen förklaring.
Vi gå sedan till personerna.
GUSTAV ADOLF nämnes blott ADOLFO.
Det är förklarligt nog, ty ett Gustavo
Adolfo skulle vara alldeles för obekvämt
för den korta versen. Gustavo var för
övrigt ett alldeles ospanskt namn; det
har reserverats för en i förbigående
nämnd person. Adolfo var visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
