Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Valdemar Vedel. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Vetterlund
Inne i en »Stue» å »Rosenvænget»
— det trädskuggade och förnämt
idylliskt avskilda villakvarter i Köpenhamn,
där H. C. Andersen en tid bott och
diktat — såg jag kort därefter Vedel
själv. En lång, en rent ovanligt lång,
smal ung kammarlärd med ett skägg av
sydländskt yppig svärta (hans morfarsmor
var också italienska) och en viss
avvaktande hållning, där vi språkade om svensk
och dansk poesi. Jag hade ej dolt, att
jag önskade en brytning med dagens
radikalism utifrån ännu radikalare, d. v.
s. ännu mer antiradikala synpunkter
är dem han angivit, och han fruktade
kanske därför, att jag ämnade taga
honom till »Indtægt» för en ståndpunkt han
ej ville gå med på.
Jag minns ännu mitt intryck hur väl
han passade bland sina böcker i detta
villahem, präglat av gammal dansk
äm-betsmannaaristokrati. Sannolikt visste jag
redan, att han härstammade från den
Vedel, som på 1500-talet insamlade och
utgav danska medeltidsballader. Kanske
även att hans fader satt på en hög
post inom ett eller annat »ministerium»,
att hans mor var svenska av den
bekanta Hebbesläkten, att han själv sett
och kände så väl sin mors Uppsverige
som sin farmorsmors Italien. Vid denna
tid för vår första bekantskap skrev han
på sin bok om Dante, liksom han strax
därpå grep sig an med »Svensk
romantik». Då hade han själv bildat familj och
slagit sig ned vid en stillsam sidogata
långt ute på Osterbro, där han som
professor i litteraturhistoria bor med de
sina än i dag. Åtskilliga av Danmarks
bästa ha säkert rört sig i de rummen;
jag har träffat Julius Lange där, och
den blandning av intellektuell förfining
och äkta »jævn» dansk familjevärme, som
varit deras atmosfär, står för gästvännen
som något av hans bästa Köpenhamn
— en sällan sedd men alltid lika kär
7 — Ord och Bild, 3$:e årg.
Valdemar Vedel.
och uppskattad tillflyktsort, där
årtiondena omärkligt runnit bort, fastän
människorna småningom fått snö i håret.
Den unge Vedel jag träffade 1892
hade bakom sig en brådmogen andlig
växt. Han hörde till dem, som så att
säga äro födda på utvecklingens spets
med de förra släktledens erfarenheter i
blodet och endast ha att snabbt taga
sitt rike i besittning. Helt ung har han
liksom självklart tillägnat sig och smält
massor av dansk och europeisk
litteratur. Intet i kulturtraditionen höll honom
dock så fast, att han ej genast var med
i 80-talets danska radikalism,
Brändes-rörelsens och »Studentersamfundets»
negativa kritik av allt som tycktes
»officiellt», och Ibsen blev hans husgud bland
diktarna. Men samtidigt och för Vedel
särskilt betecknande — med rödglöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
