Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Valdemar Vedel. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valdemar Vedel
Av Fredrik Vetter lund
Gr^N KV ALL, när lamporna
brun-no vitt och hemtrevligt som
alltid för de stillsamma
habitué-erna å Lunds Akademiska
Förenings läselokal — det bör ha varit
1892 — fick jag tag i ett av
»Tilskuerens» gula häften och läste ett tal, hållet
i Köpenhamns radikala studentförening.
Ett tal om »Nydannelse i Tidens
Aandsliv».
Kanske hade jag inga särskilda
förväntningar på ett föredrag, hållet inför
denna publik. Kanske trodde jag att det
skulle bli ett repetitorium av populära
klichéer, som jag dagligen hörde ur min
lundensiska omgivning, d. v. s. ur vissa
kretsar i den, och som jag kunde
utantill ända till leda.
Det blev alldeles tvärtom. Det var
kritik av dessa klichéer, utvecklad med
en egendomlig intellektuell klarhet och
överlägsenhet. Än mer: det var en ny
röst, som från första anslaget \ erkade
personlig. Men tankegången var denna.
Vår tid, skrev författaren, som hette
Valdemar Vedel — vår tid med sina
enorma framsteg i vetande och teknisk
kultur vore andligen underligt steril.
Konstaterande och stoffsamlande, avsatte
den ej organiska celler, varur personligt
liv kunde växa vidare. Orsaken vore den
härskande naturalistiska tidsanden, som
nekade att det naturbestämda kunde
ändras av vilja och fostran — liksom
vore ej hela kulturen en ny erövring
från det blott »naturliga». Hade
människan själv en gång varit apa, var hon
det ej längre nu! Cynismen i att blott
se nedåt och bakåt i utvecklingen, den
modlösa slappheten att blott vilja
konstatera naturhistoriska fakta och lagar
men aldrig våga göra uppror mot
verkligheten för att ombilda den, förbättra
den, nydana den —■ det vore de dåliga
frukterna på naturalismens träd, som
alltså först måste undanröjas innan
människans självaktning kan vakna, så att
hon ånyo vågar vara omedelbar och
kan bliva andligt skapande. I stället för
den zoologiska syn på människan, som
den tiden var vulgärjargon, ville
författaren ha fram den humana. Han ville
redan då »Menneskelighed» — ordet
kunde som vi skola se stå i lysande
skrift över hela hans livsgärning.
För mig, som såg synnerligen kritiskt
på vår egen lundensiska
studentradikalism, var denna »Tilskuer»-uppsats med
dess rikedom på klara synpunkter
glädjande. Den var icke blott ett av de få
överlägsna inläggen med dylik tendens,
den kom från en av mitt eget släktled,
en av de »unge». Så var då Valdemar
Vedel icke blott den litteraturhistoriker
jag förut kände en smula från hans
doktorsavhandling om Danmarks litterära
»guldålder». H;m intog en ställning inom
dagens aktuella diskussion, som han
sedan i årtionden behöll.
När jag den kvällen gick hem genom
den lilla universitetsstadens ödsliga och
mörka gator, kände jag att jag gjort en
bekantskap.
96.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
