Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur Miltons Förlorade paradis. Stycken av en översättning av Frans G. Bengtsson - II. Satanernas Procession
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
Eufrat drar upp, intill den bäck, som skiljer
Egypten ifrån Kanaan, hade namn
av Astaroth och Baalim, — kvinnokönta
de förra, Baalim manliga; ty andar
förmå fritt skifta kön: så etermjuk
och oförhårdnad är substans och form
hos dem, ej knådad fast med band och leder,
ej hindersamt vid grova knotor bunden
som mänskors kött; vad skepnad än de önska,
stor eller späd, mörk eller strålande,
givs dem att bruka fritt för sina uppsåt
till mänskors båtnad eller undergång.
För dessa glömde Israel ofta bort
sin sanna Starkhet, lämnande Guds offer
förgätna, bugande i ödmjukhet
för låga gudar; varför ock de tvungos
att vapenslagna buga sig i stoftet
för ringa fiender. Närmst efter dessa
kom Astoreth, nämnd längs feniciers kust
Astarte, drottningen med krökta horn;
inför vars vita stod, när månen tändes,
en lovsång skön av Sidons jungfrur sjöngs:
en sång ock hörd i Sion: även där
fanns hennes tempel på Fördärvets Höjd,
byggt av den kvinnosjuke kung, vars hjärta,
fast stort av mycken vishet, drogs till synd
av hedna frillor. Thammuz kom därnäst,
vars dödssår varje höst i Libanon
begräts av Syriens ungmor: dagen lång
i kärlig sång de klagade hans öde,
när Adons flod från klippan där den sprang
flöt purpurröd till havet, röd av blod
från Thammuz’ dråp (så sjöngo de): den sägnen
grep Sions döttrar lika hett och stod
som lystna upptåg i den tempelport
Hezekiel såg, när, i visioner hänryckt,
han skådade ali styggelse och skam
i vantrons Juda. Honom närmst kom en
som sörjt och grämts, när framför Herrens ark
hans stod föll ned med hals och händer bräckta
på tröskelstenen i hans eget hus,
där han låg platt, till sina trognas skam :
Dagon, ett havsvidunder, ovantill
en mänska, nedtill fisk; hans tempelhus
stod stort i Asdod, ärat högt längs kusten
av Palestina, alltfrån Askalon
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
