Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenskars minnen från gårdagen. Några böcker, anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv ens kar s minnen från
Fr. v. t. h. sittande: Einar Lönnberg, Bjarne Eide, Gunnar Cederschiöld, John Steen, Gustaf Hellström, Töre Dahlström,
F. U. Wrangel; stående: fru Kisling, Kisling, Ortiz, Picasso och Max Jacob.
Seen från La Rotonde. T u s c h t e c kn in g av A r v id F o u g s t e dt.
Ur F. U. Wrangels Minnen.
menterade sig som de unga. Som en alis
ej urgammal patriark återser man honom i
hans nya bok på amatörfotografier från
ateljéfester. Man finner honom även
avkonterfejad och kubistiskt och expressionistiskt
karrikerad. Välvillig och godmodig finner
han sig i allt.
Ett omfattande kapitel behandlar hans
bekantskap med Strindberg på 1890-talet.
Liksom Birger Mörners i fjol utgivna bok
»Den Strindberg jag känt» har Wrangels
redogörelse sin givna plats i
Strindbergslitteraturen.
I kapitlet om livet i Stockholm under
samma tidpunkt skildras bl. a. bröllopet på
Blå jungfrun, författarföreningens middag
för Ibsen 1898 och utförligt den exklusiva
klubben U. D. Detta illustra samfund
behandlas även i Birger Mörners bok.
Mörner döljer blygsamt det faktum, att
idén till samfundets bildande var hans.
Däremot offentliggör han protokollet vid
det historiska vinterting i Danderyds
tingssal på Stallmästargården, där han i
egenskap av sällskapets lagfarne ledamot
fungerade som rättens ordförande.
Till samma område höra hans
sommarminnen från Sandhamn i sällskap med
andra vittra eller konstförfarna män. Pyttans
ABC-bok offentliggöres för första gången
autentiskt och i sin helhet. Att med
intelligens begåvade människor på den tiden
kunde konsten att ha roligt blir man
övertygad om, men då man läser Mörners
minnen av Ernst Josephson, Hasselberg
och Tavaststjerna får man en påminnelse om
att snillenas levnad ej var uteslutande en
dans på rosor. Även Gustaf Fröding dyker
upp — rent bokstavligt, se bilderna! —
bland de badande vännerna på Sandhamn,
där han upplevde en kort, solig parentes
av sin eljes föga solbelysta tillvaro. Man
fäster sig vid författarens yttrande: »Aldrig
har jag kunnat igenkänna den Fröding,
som jag under så lång tid av hans liv så
ofta råkat, i Richard Berghs berömda
porträtt. — Han gjorde intrycket av en
sjuklig och ytterst blyg människa, som snarare
ingav medlidande än gjorde intryck av
andlig överlägsenhet» o. s. v. Den
skröpliga människan är ju med skrupulös
sanningslidelse skildrad i Mauritz Hellbergs
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
