Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Johan Fredrik Höckert. Intryck från minnesutställningen. Av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Fredrik Höckert
Brudfärd på Hornavan. Oljemålning. 1858.
I Nationalmuseum.
inspiration som de samtida
kullporträtten.
Stockholmsvistelsen avbrytes 1861 —
62 av en resa till Spanien, Tunis, Italien
och därifrån till England. Men Höckert
hade icke längre samma ungdomsmod
som tio år tidigare. Han återfann ej
mer den av Scholander i dikten om
Luisella besjungna
— — — gamla goda tiden
med härligt skimmer och med dunkel mist,
då Ponte Mölle tryggt blev överskriden
av mången sorgfritt vandrande artist.
För Höckert var den tiden för alltid
förbi. Efter hemkomsten glider han allt
mer in i sjukdomens skugga. Men han
spänner de sista årens krafter till det
yttersta för utförandet av sitt storverk
»Slottsbranden», som också blivit det
förnämsta monumentet över hans
konstnärskap. Tavlan framskred långsamt, och
han förströdde sig mellan de tunga
arbetstimmarna med mindre krävande uppgifter.
Det litterära och teatraliska låter han ta
sig uttryck i »Bellman i Sergels ateljé».
Men i sitt stora verk har han genomfört
en målerisk uppfattning, som ger det
hela ett momentant liv, vitt skilt från
tablåernas frusna poser. Rum, färg, ljus
och rörelse bygga upp denna tavla, som
likväl också har sina skönhetsfläckar:
typiseringen av figurerna.
Betydelsen i Höckerts konst och själva
dess väsen skola framträda klarare, om vi
granska det förhållande till naturen, som
är karakteristiskt för honom liksom för
de strömningar, med vilka han kommit
i beröring. Den unge Höckerts
förhållande till naturen kan bäst betecknas
som en moderat realism av det slag,
som återger föremålen med alla de
egenskaper som det naiva seendet tillägger
dem. Den ställning, som denna moderata
realism intar i konstens värld, synes det
mig att man aldrig klart har analyserat.
I dess väsen ligga dock några
egendomliga drag, som här ha sitt intresse bl. a.
därför, att de taga sig uttryck i
motivvalet. Den upptar nämligen, till skillnad
från sin antipod inom den naturhängivna
konsten, impressionismen, icke gärna
vilket motiv som helst till. konstnärlig
behandling. Dess motivkrets har icke im-
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
