Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Johan Fredrik Höckert. Intryck från minnesutställningen. Av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Cornell
Såsser Kerstin An d e r s d o tt e r.
O Ij em å ln ing. 18j8.
I Natiotialmuseum.
pressionismens allomfattande riktning.
Den förmår icke som denna att säkert
föra vardagens enkla, obetydliga, till och
med triviala föremål in i den estetiska
sfären. Realismen inskränker sig icke till
de egenskaper hos tingen som uttryckas
enbart genom den yttre formen.
Begreppsbetydelser och ändamålsföreställningar
följa med på duken, och det kommer på
så sätt mången gång endast med
svårighet till den avlösning av de
utom-estetiska momenten, som är nödvändig för
att vi skola kunna hänge oss åt ett rent
konstnärligt njutande av en tavla.
Motivet måste här komma till hjälp. Det
måste redan i och för sig äga ett
estetiskt skimmer eller med andra ord vara
föremål för estetisk värdering. Härav
följer nu att man icke väljer sina motiv
inom den omedelbara omgivningen, icke
i. vardagens miljö. Man vänder sig till
områden, som helst icke ha någon
förbindelse med konstnärens och hans
publiks praktiska intressen, till allmogens
■ liv och historiens händelser. Det är här
intressant att erinra sig, att den
romantiska konstströmning, som föregår
realismen och som med sina böljeslag
tränger långt in även i Höckerts verksamhet,
i lika hög grad är beroende av motivet,
fast på annat sätt. Den lyriskt
romantiska känslan bäres hos Caspar David
Friedrich liksom hos Fahlcrantz och
Marcus Larsson av landskapets egen
känslohållning. Men romantikerna sökte även
programmässigt att med rena
formelement stöda motivets uttryck. Därav den
stundom kvasiimpressionistiska tekniken,
de sfumerade konturerna, de atmosfäriska
effekterna, ehuru det måste anmärkas,
att åtminstone de sistnämnda lika väl
kunna hänföras till själva motivet, vilket
ju t. ex. är fallet då man slagit upp
staffliet inför ett disigt landskap. För
romantiken blir motivet sålunda aldrig
mål utan tillika med formen medel för
vinnande av det romantiska uttrycket.
För realismen bli föremålen och därmed
även motivet allt. I romantikens väsen
ligger sålunda att först och främst söka
uttrycksfulla motiv (t. ex. de s. k. vilt
romantiska), under det realismen (så länge
den inte är av det ytterliga slaget som
t. ex. hos Courbet) söker sådana som
redan i sig själva tillhöra den estetiska
sfären. För impressionismen slutligen,
som riktar sig enbart på den yttre form
som ögat fattar utan inblandning av
föreställningar och begrepp, bortrensas de
avmålade tingens ändamålsegenskaper,
vilka just tillhöra föreställningarnas och
begreppens område, automatiskt, och
avlösningen av allt utomestetiskt försiggår
därför fullkomligt motståndslöst.
Höckerts konst står så att säga
tvekande mellan dessa riktningar. Roman-
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
