Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Diktaren på Vallmogård. Av Erik Kihlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikael Lybeck. Oljemålning av Htigo S i m b e r g. ipoj.
Tillhör fru Louise Lybeck.
Diktaren på Vallmogård
Av Erik Kih Iman
N KLAR septembersöndag
se-naste höst flög det dystra budet
1 ^ ut att Runar Schildt fått nog av
V y att leva och dikta — vid fyllda
trettiosex år! Två veckor senare följde
det andra budskapet: Mikael Lybeck
död.
En gäng förr har dödens lie mejat
med lika täta och tunga slag på den
finlandssvenska litteraturens tegar. Det
var i mars 1898, när Zachris Topelius
och Karl August Tavaststjerna rycktes
bort, med knappt en månads mellanrum.
Också då var det två generationer som
buro var sin egen sorg förutom hela
landets. Men sorgen av år 1925 är på
sätt och vis ännu tyngre och bittrare
än den av 1898. Ättioåringen Topelius
tog icke som sextioåringen Lybeck
oskrivna verk med sig i graven. Och
den unge Tavaststjernas sista steg till en
förtidig grift voro, mänskligt att döma,
dock lättare än de som Runar Schildt
hade att vandra.
Blott ur en synpunkt bredde
dödsfallen av 1898 en mörkare skugga än
den som nyss omvärvt oss.
Så jämförelsevis liten kretsen av Fin-
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
