Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Diktaren på Vallmogård. Av Erik Kihlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diktaren pa Vallmogård
Edits krafter stå ej bi för att hålla henne
uppe i de ljusare livszoner dit hon vid
Robert Vidings sida börjat styra sin färd.
Hon är innerst inne räddningslöst märkt
av en glädjetom barndom under
fanatiskt religiösa föräldrars tukt.
Ödesdig-rast har hennes själsliv skakats vid det
tillfälle, då hemmet en fasans natt gick
upp i lågor och föräldrarna brändes inne.
Det plötsliga intrycket av den stundande
stora förändringen i. hennes dittillsvarande
liv lät henne då ett ögonblick betagas
av en känsla, för vilken hon, i samma
ögonblick den blev medveten, förstod
att hon en gång måste straffas till livet.
Med detta minne och krisstämningen i
dödshuset till bundsförvanter kan Kurt
Hedelius nu lätt vinna makt över hennes
skälvande nerver. Slutligen förmår hon
ej mer stå emot utan uppsöker honom
på hans vindskammare för att få hjälp
i sin själsnöd. Men då bryter hans starka
sinnlighet i ett obevakat ögonblick
ohejdat fram. Den skrämmer henne för
andra gången från livet, och nu utan
återvändo. Hon kan ej följa Robert ut
i världen; mot ett liv av dödad
egen-vilja, lidande och försakelse stupar
hennes väg.
I ytterlig skarp kontrastering stå i
»Den starkare» de två kämpande
makterna mot varandra, å ena sidan den
förnuftsstarka klarheten, å andra sidan
den religiösa hysterien, krypskytten i
själslivets undermedvetenhetssnår. För
Lybecks alter ego i boken, aristokraten
och åttiotalsrationalisten Robert Viding,
är Kurt Hedelius blotc »ett sjukt och
farligt djur», ett väsen som likt
husflugan fläckar allt det vidrör. Men för
Lybecks liksom för Robert Vidings blick
bär Edit, trots sitt beroende av detta
väsen, dock ingen fläck. Lybeck förstår
hennes svaghet och hennes öde, förstår
dem med fullständig, inspirerad intuition.
Levertin saknade »mellantoner» i bokens
Mikael Lybeck. 1890-talet.
djärva kontrastkomposition. Men låter
man Edit Hernmarks väsensackord klinga
ut som det synes mig att Lybeck velat
det, då är »mellantonen» där och boken
når sin mänskligt sanna och rika
harmoni. Edit Hernmark är Lybecks
bredast, djupast och klarast tecknade
kvinnogestalt. Genom henne kommer han
religionsextasens och mystikens problem
in på livet, för att senare gång på gång
återvända till dem.
Hela det berättade nuet i »Den
starkare» står på något sätt i bannet av
den ödesdigra, sjuka punkten i Edit
Hernmarks förflutna. Det är som om
en strålkastare spanande och trevande
vändes mot det förflutnas mörker, tills
den sökta punkten ligger belyst,
medförande katastrofens lavinartat snabba
lopp. Ser man detta, inser man ock att
koncentrationen och spänningen i
Lybecks första storverk vuxit sig starka i
kontakt med Ibsens dramatiska teknik.
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
