Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Diktaren på Vallmogård. Av Erik Kihlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Kihlman
krafter för att nå den fulla besinning
tätt inpå det okända som han en gång
beundrande förlänat ett av sina
fantasibarn.
Men »Hjärnor på irrfärd» blev aldrig
skriven. Det okända som stod tätt inpå
var icke den väntande boken. Det var
döden.
Kanske i förkänslan av den och som
en stilla protest mot dess okuvliga allvar
mejslade Lybeck i »Samtal med Lackau»
med egen hand sin levande vardagsmask,
den karaktärsfulla porträttbilden med det
nervösa minspelet och det underfundiga
löjet i mungipan. När den masken var
färdig, kom döden och lyfte med sin
hand fram en annan bild. Den frigjorde
kraften som var själen under den
oroligt livliga ytan. I dödsmaskens antikt
lugna linjer steg den fram, den själsliga
resning som danat »Den starkare»,
»Dikter III», »Tomas Indal», »Bror och
syster» och »Breven till Cecilia», ett lödigt
livsverk, icke minst oförglömligt genom
sitt föredöme om hur ärvt pund kan
förvaltas.
, J. /f/j
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
