Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Fot. Thv, Larsen.
Poul Reumert som Rolf Swedenhielm senior i Sw e denhie Ims.
Vilken vänlig och human satir kom ej
fram — något med författarens hjälp —
i den naivt optimistiske unge prästen,
som blott — och det var författarens fel
— var litet för obegripande, då han efter
så många frågor ej anade, att det
skilsmässosökande bondparet icke var gift. Fru
Zanderholm fick i yttersta grad fram det
profana hos väninnan Nelly, så att man
nästan fick »från främmande hamn
»-funderingar om evigheten och undrade om
icke dylika damer i stället för det gamla
rejäla nu avskaffade helvetet borde straffas
med att placeras på ofashionabel badort.
I domstolsscenen var i mitt tycke herr
Winnerstrand minst lika lyckad fakir som
Reumert, vilken här lätt överdrev. Men
samma nöje som förut hade jag av fru
Tejes slampbravur och skrattet som
avslöjade hennes hjärtas hemligheter, och ej
minst av fröken Hilda Borgströms skildring
av fru Ludvigsen, där
tillräknelighetspro-blemet tränger sig på även ytligt tänkande.
Fru Karen Bramsons De eviga fienderna
påminner i sin etiska halt och i sitt litterära
värde om »Den gröna hatten». De eviga
fienderna äro naturligtvis mannen och
kvinnan, ehuru mannen och kvinnan liksom
bofinkshannen och bofinkshonan tyckas ha
sin fiendskap mera intermittent och i
allmänhet mest utmärkas av att de kunna
leva ovanligt bra tillsammans och hålla
ihop i vått och torrt. Könshatet
förekommer visserligen, men i allmänhet är,
förefaller det den som vill försöka se opartiskt
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
