Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den svenska järnhanteringens historia. Till Fr. Kjellbergs relieffris på Järnkontorets byggnad i Stockholm. Av Sixten Rönnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska järnhanteringens historia
6. Berguppfordring med haspel (handvind}.
starkt av konung Gustaf Vasa. Under
hans tid och tack vare hans outtröttliga
bemödanden genomgick vår
bergshantering ett mycket genomgripande
förnyelsearbete, som helt ändrade dess
karaktär. Han ingrep nämligen mot den
gamla osmundstillverkningen och
-exporten och sökte i stället gynna och
utbreda det nyss införda
järnframställningsförfarande som var baserat på
masugnsprocessen och stångjärnshammarsmidet.
Detta nya förfarande, som i sina
huvuddrag skulle bibehålla sig oförändrat vid
de svenska bruken till framåt 1800-talets
mitt, hade införts hit omkring 1400 från
Tyskland, där man i Westfalen sedan
1300-talet använt sig av masugnar och
härdfärskning. Ordet masugn, som är
av tyskt ursprung, möter oss för första
gången 1461, då väpnaren Karl
Knutsson donerade till Riseberga kloster i
Närke »en attondhel i Ahmoqvarns
hyt-thos masungh». Masugnsprocessen var
baserad på träkol som bränsle. Det är
huvudsakligen vid denna tid, 1400-talet,
som milkolning i större omfattning
uppkommer i de svenska skogarna. Bild
4 visar, hur ett par män resa kolveden
i skogen till en s. k. resmila. En äldre
milform än denna, som infördes av
vallonerna på 1600-talet, var liggmilan, med
liggande kolved och rektangulär bas.
Mil-kolningen har varit och är en för svenskt
järnbruk ovärderligt nyttig hantering,
som först i våra dagar börjat delvis
ersättas av andra kolningsmetoder.
Malm-rostningen försiggick i likhet med
kolningen vid denna tid under fri himmel.
Bild 7 visar en rosthög, »roste». På
ett lager av grova stockar ha varvtals
ved och varvtals malm påskyfflats till
ansenlig höjd, som dock överdrivits av
konstnären, det hela har risats och
högen antänts nedtill. Sedermera sökte man
reglera rostningselden genom
uppläggande av murar kring »rostens» nederdel —
röstning i murar eller bås —, och på
1800-talet övergick man till särskilt
7. Röstning av järnmalm i ltd g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
