Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den svenska järnhanteringens historia. Till Fr. Kjellbergs relieffris på Järnkontorets byggnad i Stockholm. Av Sixten Rönnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sixten Rönnoiv
byggda rostugnar, som vi senare skola
se. Rostningen försiggick i regel på
hyttbacken utanför masugnen, och den
rostade malmen bars, liksom kolen, upp
till masugnens övervåning, »kransen»
(bild 8). I malmbåsen till höger äro
två män i färd med att sönderslå och
krossa malmstyckena till valnötstora bitar
medelst hammare: »bokning» för hand.
Till vänster synes en ung hyttarbetare
fylla ett fat med malm ur ett bås, och
i mitten stjälper en annan ett fyllt
malmfat i den cirkelrunda, rökbolmande
ugnsöppningen, »uppsättningsmålet», kantat
av tackjärnshällar. Vid sådan påfyllning
av masugn, »beskickning» eller
»uppsättning», blandas malm och kol och
eventuellt kalksten i vissa bestämda
proportioner, beroende på malmens
beskaffenhet. De vid blåsningen uppkomna
gaserna fingo fordom brinnande gå ut i
det fria genom masugnens öppna tak.
Då eldslågan från kransen slog upp
genom taket och flammade mot himlen
erbjöd detta en ståtlig anblick, särskilt
under de mörka vinterkvällarna.
Hyttbyggnaden uppfördes av en »stegresare» ;
själva ugnsmuren murades med stora,
tjocka gråstensblock. Överdelen omgavs utåt
av liggande timmerstockar. Innanför dessa
fylldes med jord och sand. Av sådana ålder-.
domliga »mulltimmers»-hyttor finnas ännu
några stycken kvar i landet. Bild 9—10
framställer en interiör från masugnens
nedre våning, »rådstugan». De tunga sten-
kvadrerna i masugnsmuren
sammanhållas av ankarjärn. Inifrån hålet i
murverkets nischliknande fördjupning,
»utslagsbröstet», nedrinner slaggen i sanden.
Slaggtappningen måste föregå
järnutslaget, emedan slaggen inne i ugnens
nederdel, »stället», flyter ovanpå järnet.
Slaggen kom sedan till användning på
olikartade sätt, som byggnadsmaterial,
som råvara till förnyad
järnframställning m. m. Till vänster på samma fält
synas några arbetare syssla med
vägning av de framställda, stelnade
tackjärnsstyckena, kallade »galtar». I
bakgrunden är en blåsbälg, som från sidan
genom ett intag i muren inblåser den
nödvändiga blästern, med vars hjälp
kolet i »beskickningen» förbrännes vid
hög värmegrad. Malmen smältes och
reduceras därvid till en flytande massa
av järn och slagg. Genom drottning
Kristinas masmästareförordning av år
1638, som meddelade noggranna
föreskrifter om masugnars byggande och
drift, kunde processen göra nya,
utomordentliga framsteg. Järnhanteringen
ansågs vara »thet förnämsta fundament
till köpenskap och then näring, af
hvilken staten till god del sin styrka och
medel hafwer».
Det ur masugnen framställda
tackjärnet är alltför kolhaltigt till utsmidning
och måste undergå »färskning» i en
smideshärd. Bild 11 visar en något
schematiskt framställd interiör av en
532
8. Interiör av en masugns »krans».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
