Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Minnen från samvaron med Gustaf Ageli i Paris och Cairo 1894—1895. Upptecknade av W. v. Hausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen från samvaron med Gitstaf Ageli
jag varit fyra månader där nere, kan jag
arabiska bättre än nu franska, engelska
eller svenska». Koranen på
originalspråket blir en av hans älsklingsböcker.
Språket hade han studerat ensam, för
arabiska lärare och vid universitetet i
Paris. Den första månaden av sitt
fängelseliv skrev han oupphörligt efter arabiska
ordböcker och liknande, och när jag inte
strax fann dem skrev han om och om
igen om dem, två eller tre gånger i
veckan. Hur han härvid uttrycker sig
ger en förträfflig bild av hela mannen,
men det är omöjligt att återge utan att
ge alla breven in extenso.
Det var ingen lätt sak att med de
små medel som stodo oss till förfogande
uppsöka och förvärva alla de ovanliga
böcker Ageli rekvirerade. Det blev
nödvändigt att mobilisera en trupp på 3, 4
vänner, som återigen satte andra i rörelse.
Särskilt hjälpsamma voro Grolleau och
Madame Huot, som senare fyllde en så
stor plats i hans liv. Hennes porträtt,
målat av Nelson, torde vara väl bekant.
Men icke nog därmed. Hans brev
fyllas från och med maj månad med allt
längre och svårsmältare reflexioner över
hans studier och meditationer. De voro
inte ämnade för mig allena, utan också
för andra vänner, och jag skulle
förmedla denna invecklade korrespondens.
Det var ju nog att detektiver följde mig
över allt, att utsätta flera för denna
bevakning ville vi undvika. Därför
adresserade han alla sina brev till mig eller
Madame Huot.
Jag vill här endast ge några aforistiska
utdrag, för att ånge arten av denna sida
av breven.
I ett långt brev av 6 maj skriver han
ett slags trosbekännelse, som slutar som
följer: »Kristi betydelse för
mänskligheten är att hava instiftat en invigning
utanför traditionerna och alla helgedomar,
visande oss, att vi hava våra medel till
39 — Ord och Bild, årg. 609
Mme Huot. Oljemålning av
Olof Sager-Nelson.
I Thielska galleriet.
frälsning inte någonstädes utanför oss,
utan inne i oss själva.»
i6:de maj. »Det viktigaste är,att skapa
i sig en ny ande, genom att befria
sig från atavistiska och nedärvda
egenskaper, att göra sig oavhängig av alla
de instinkter, som härröra från vår
djurnatur, från föräldrar, från uppfostran,
från fädernesland med dess historia och
dess civilisation, med ett ord, bryta alla
band bakåt i tidén.»
I ett nästan samtidigt brev visar han
hur gamla språk redan i ordens
härledning innehålla en djup visdom, samma
visdom som ligger till grund för
legender, folkepos och folksagor o. s. v. Ur
arabiskan och hebreiskan ger han följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
