Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Minnen från samvaron med Gustaf Ageli i Paris och Cairo 1894—1895. Upptecknade av W. v. Hausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. v. Ha tis en
exempel. Samma stam hava följande
ord: bli sittande, bo, stanna i ett land
och vara oförmögen till beslut och
handling, vara dum, svagsint. Likaså
substantivet vilja och verben gå, vandra
— satserna tro på honom och befinna
sig i centrum — världen, summan av
skapade ting och kunskap, undervisning,
tro — substantiven helhet, summa och
skönhet, elegans — begreppet angripen
av en sjukdom och substantiven tid,
epok, ålder, m. fl. m. fl. dylika
idéassociationer i språken.
Om reinkarnationsläran skriver han:
»Jag tror inte på den i ordets vanliga
betydning, emedan jag inte tror på döden,
vilken jag betraktar helt enkelt som ett
ombyte av kläder».
25 maj. »Du gör mig skamfull med
din försäkran om din okunnighet. An
jag då! Är jag inte okunnig? Min enda
visdom består i medvetandet om hur
svag intelligens och kunskap är, om de
inte äro förenade med kärlek och
instinkt.» — »Må Gud bevara dig från
att göra samma studier som jag. Vi
kunna med lätthet diskutera ideerna
utan att läsa samma böcker. Jag känner
en mängd språk och determinologier.
Fråga mig vad det och det ordet, det
och det namnet betyder, och jag skall
svara dig.»
Alltnog, Ageli satt flera månader i
fängelse men blev vid den slutliga domen,
över alla de häktade anarkisterna frikänd,
såsom icke överbevisad om brottslighet.
När han äntligen var fri, kände han sig
likväl ingalunda fri utan levde i ständig
fruktan för att bli häktad på nytt. Han
var ytterligt nervös, kinesade än här än
där för att vilseleda de vaksamma
detektiverna och steg ofta upp kl. 4 på
morgonen och gick ut en tur, ty »ser du,
det ä då dom jäklarna bruka komma».
Under sådana omständigheter kunde han
själv ingenting företa sig och för de
tillfälliga värdarna var det störande att
ha en så orolig gäst.
Ageli hade »fått nog av» Europas
civilisation. Han talade bland annat om
pessimismen som »en lokalsjukdom för
Paris», och han ville undfly den. För
honom, som hade så många
förbindelser, var det lätt att skaffa sig
rekommendationer för ett uppehåll i Egypten,
dit hans intresse för orientens kulturer
och språk drog honom, och kort efter
det han mot slutet av sommaren blivit
frigiven reste han då dit.
September—oktober 1894 komma de
första breven från Cairo. Så lätt det vore
att publicera alla hans brev från
fängelset, lika omöjligt vore det att in
extenso publicera dem han sänder från
Cairo. Friheten och tryggheten i det
avlägsna Egypten narra honom att föra
ett språk, som inte tål att
offentliggöras. Endast några citat här och där
kunna anföras.
Om sin bostad, sitt liv där o. s. v.
skriver han i oktober:
»Jag bebor ett sorts spökslott i en
gränd, som dygnet om ligger i ett
mystiskt halvljus. Min port ser ut som ledde
den till underjorden. Man inträder i en
couloir, som ser ut som en gravgång.
Och in på gården vita murar med
vidunderligt stora fönster, som glo på en
liksom ögon. Och ett knotigt träd kastar
sig upp mot himlen, som en oerhörd
jätteorm. Vid en lampas fladdrande ljus
liknar den sönderfallna rappningen
bilder av gengångare, och den trasiga
stentrappan i tusen krokar är full med stora
svarta gluggar med galler för. Men uppe
hos mig är det snyggt. Ett ofantligt
atelierfönster, från golv till tak, 5
meter, ty här snålar man ej på utrymmet,
ett medelstort och ett helt system av
småfönster. Resultat en mild silverdager
610
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
